sörmlandsleden etapp tre

Tanken var en halvmara på Sörmlandsleden. Men en vurpa (som kändes värre just då i skogen än hemma i soffan) senare och en buss som kom lägligt vid Tyresta By blev det strax under femton kilometer i stället. Etappen som startar vid Alby friluftsgård är en si så där tolv kilometer men jag tog några extra svängar – till en kallkälla, till en utsiktspunkt och så vidare..

jag är inte ute efter att ta mig fram så snabbt som möjligt – själva upplevelsen är lika viktig. Och då hade jag inte heller hunnit med att ta bilder. De flesta är dock tagna i språnget så kvaliteten är ju varierande.

Sörmlandsleden är verkligen fin. Varierande natur, miljö och underlag. Kallkällor, torrdass och vindskydd finns på flera etapper. I lördags var det många ute i spåret – många löpare, vana vandrare men även barnfamiljer och pensionärer med hundkompisen på en liten tur.

När jag, knappa kilometern efter start (!!), blir sjukt kissnödig – ja, titta! Att det var becksvart och kryllade av spindelnät – det var sekundärt.I Nyfors kan det bli svårt med broarna – fråga SUM-gänget…Ser ni den orangea markeringen till höger? Det gjorde inte jag utan sprang på en bra bit innan jag insåg att något inte stämde – det var bara att vända om..Det går både brant uppför och nerför.. ..för den trötte vandraren..Spänger finns det gott om. Hela etappen är väl underhållen och markeringarna är täta – även om jag missade några..Trefilig autobahn – och svullna knän. Tre-spängskorsning. Perfekt tältplats någon kilometer från Tyresta By. Här missade jag även Staffan – typiskt. Mina älskade Inov-8 börjar redan bli slitna – och jag som vill nöta på dem i många, många mil till!

Läs mer här och här om mina tidigare bravader på Sörmlandsleden.

min första maj

Ska vi köra då? Jaaa!

Ett övergivet naturgym som jag inte kunde låta bli att leka med… Världens bästa intervallbro – som jag inte kunde låta bli…Det blev lite blött ibland… utan att plumsa i sjön!

Jag lovar er – världens bästa intervallbacke! Bilden är tagen halvvägs upp (eller ner). Den är grym – och tung!

Närmare två timmar senare. Trötta tassar vilar en stund.

inov-8

Det landade ett par nya kompisar i min träningsskogarderob i går. Ett par lätta men rejäla saker. Fulsnygga. Nu kan jag inte vänta tills jag får testa hur vatten-, ler- och halt underlagtåliga de är.

Bring it on säger jag bara.

Skärmdump från Sportamore.

hoppsan, loppsäsongen närmar sig

Inser till min stora förskräckelse att jag anmält mig till SpringCross om snart två veckor – och jag har i princip haft löpvila sedan november. N o v e m b e r. Det är ju för tusan nästan ett halvår sedan. Okej, jag har ju faktiskt sprungit en del under de här månaderna, men lång från vad jag normalt gör – därav ”löpvila”.

Jaja, det som inte dödar – det härdar. Eller hur nu de gamla vikingarna sa.

Jag som inte ens har koll på om jag anmält mig till 6, 12 eller 18 km. Hoppas att det är någon av de två första distanserna. Får kanske kolla upp det där.

På Allt om Löpning funderar jag på terrängskor – har du tips?

one step at a time…

Nu är det 18 veckor kvar till det här. Jag kommer att berätta mer om insamlingen lite längre fram men vill bara säga att tjejerna bakom det hela är grymma!

Under januari – februari fokuserade jag mest på att hitta tillbaka till orken att träna. Jobbade med trilskande muskler och trötta höfter. Nu kommer jag sakta att bygga på träningen igen. S a k t a. Lite längre löppass, lite snabbare intervaller, lite tyngre backar och fram för allt – mer styrka. Den här stackars kroppen behöver bli stark för att orka med. Ingen tung styrketräning väntas – snarare förebyggande. Jag filar på ett träningsschema som löper arton veckor.

Utgångspunkten är marathon.se:s halvamaraprogram – men modifierat för att fungera för mig. Lite lättare i början och flera intervallpass utbytta mot backpass i slutet. Långpassen kommer också att förpassas (i positiv bemärkelse) till terräng i stället för asfalt.

Tror det blir bra det här.