fullfartframat.se


7 kommentarer

hot mojo – cold jam

Hot MOJO låter ju sannerligen aningen mystiskt. Det skulle kunna vara något som Austin Powers har hittat på, en ny chokladdryck, eller kanske en sexleksak – ja, vad vet jag! Men i själva verket är det inte krångligare än 55 minuter yoga i en tempererad sal. I dag var det ”bara” 32 C, men det optimala är tydligen 38 C.

Salen var, trots de ynkliga 32 C, riktigt varm och svetten började att rinna nästan omgående. Sedan fanns det ingen hejd på det. Det fullkomligen rann av mig. Tydligen var jag inte ensam då flera av mina med-yogisar hade lika stora pölar runt sig. Personligen var det kanske lite för mycket balansmoment för min smak – men samtidigt välkomnar jag den utmaningen. Rotationerna var däremot underbara och hela kroppen känns fantastiskt mjuk efteråt.

Det är bara att ställa sig i kö till nästa pass. Köerna är långa, men det går att få plats. Sats kommer även att lägga in fler pass längre fram om köerna håller i sig.

Vattenskada till trots, Sats Spårvagnshallarna är galet snyggt. En skön blandning av nytt och gammalt. Jag gillar verkligen rymden i lokalen och att de gamla tegelväggarna är kvar. Mindre positivt är dock de små omklädningsrummen. Hur tänkte ni nu? En tisdag kl 18 är det huggsexa om skåpen.

Efter yogan satt det fint med en Cold Jam (Just A Minute) – en smoothie från Squeezed Up – med äpple, citron, ingefära och frozen yoghurt.

Hot and cold – a perfect balanced start of the day.

Den röda mackapären i bakgrunden torkar golv. Det står ett antal sådana lite här och var. Fem centimeter vatten på 1500 kvm är några kubik.

 

Annonser


Lämna en kommentar

the nike blast – dag 2

Såväl lördag som söndag började mina pass först efter tio på förmiddagen, vilket gav mig välbehövlig sovmorgon. Får jag inte sova ordentligt orkar kroppen inte prestera – inte längre än fem minuter i alla fall. Trots detta var kroppen lite seg och stel här och var – benen skrek mest – men humöret var på topp och allt kändes det bra. Jag kände mig redo för att ta mig an dag två av helgens äventyr. Och vilket äventyr det blev. Fem klasser av rörelseglädje, pumpande musik, tunga tramp och hårda slag men även harmoni, lugn och känsla.

Vis av tidigare år hade jag bokat in yoga i både början och slutet av dagen – ett klokt val. Magnus Ringberg ledde oss i en mjukgörande och frigörande Vinyasa yoga. Jag känner mig mer och mer ”hemma” i yoga och kände en helt annan uppskattning nu än vad jag gjort tidigare. Framsteg.

Därefter följde tre rejäla urladdningar. Sh’Bam 7 där även en icke-dansare som jag kan uppskatta att få vara lite het på dansgolvet. Sedan fortsatte jag med Boxing Techniques med Paolo Roberto himself, ett av de pass jag sett fram emot mest och Paolo levererade med besked. Här var det fullt ös från nästan första minut. Slagkombinationer varvades med boxfys och kondition. Jag jobbade ihop med en grymt stark och tekniskt duktig tjej och vet väl inte om hon fick så mycket motstånd, men hon verkade nöjd efteråt.

Den tredje rejäla urladdningen var helgens skånsknorska spinningpass, även det sista spinningpasset för helgen. Så fantastiskt skönt att verkligen pressa ur det sista i benen. Mitt mantra de sista 70/20-intervallerna var ”i dag är jag stark”. Pulsen var lite svår i början att få upp i högre nivåer och sedan hållas stabil, men efter en tredjedel av passet lossnade det och jag kunde placera pulsen exakt där den skulle vara. Nöjd.

Helgen avslutades med ytterligare ett vinyasa yogapass. Här var mina ben rejält trötta och jag kollapsade i barnets position några gånger, men utmanade mig själv med att öppna upp höfterna rejält. Smärtsamt då men något jag är tacksam för en dag senare. Benen är pigga och fräscha och den enda stelheten jag har härstammar från boxen. (ett välriktat tack till Gococos fantastiska kompressionsstrumpor är på sin plats).

På det stora hela är jag nöjd. Vissa saker från lördagen förbättrades till söndagen och både min egen inställning och atmosfären i Globen var högre på söndagen än på lördagen – med resultatet att Globen verkligen kokade när jag klev in där på söndagmorgonen.

Min facebookstatus på söndag morgon: -21 C outside but the The Globe is blazing hot.

Tack för i år.


4 kommentarer

the nike blast – dag 1

Efter en dusch och en fantastiskt god lasagne – tack älsklingen! – har jag nu landat i soffan. Jag smälter intryck och känslor från den första dagen av ett pulserande grönt Globen.The green giant.

Jag har upplevt flera fantastiska ögonblick, men tar även med mig en del tråkiga upplevelser. Men, mer om det sistnämnda senare. Good news first right?

Morgonens BodyBalance 56 var magisk. Jag älskade nästan alla låtar – utom kanske den något så krävande balansdelen – och kände mig nästan lite bubbligt kär när jag gick ut ur salen. Tack Jessica, Kristin och Katarina. Ni rockade! Functional Moves fick ett snabbt besök av mig då jag var på tok för ofokuserad för att hänga med. Jag var törstig, kissnödig, det var trångt.. ja ni fattar. Nästa pass var tyvärr dagens största passbesvikelse. BodyStrikes beskrev som tuff benträning inspirerad av sparkar från olika kampsporter. I mina öron lät det som himmelriket. Men att stressa igenom halvdana sparkar var inte min grej. Ska det sparkas så ska det göras fullt ut och korrekt.

Efter lite mellanmål/lunch blev jag sugen på att utforska yoga lite mer och hängde på Global Yoga med fantastiska Johanna Andersson. Det vreds, balanserades och sträcktes. Skönt.

Den första dagen avslutade med två grymma pass – tunga intervaller i cykelsalen för Jessica och den nya releasen av BodyCombat 51. Den sistnämnda kramade verkligen musten ur mg men jag ser fram emot när den landar i ett gym nära mig.

Globen var galet snygg i dag. Pulserande, läcker och magisk. Ljud- och ljusshowerna var ”feta”. Dansuppvisningarna var otroliga och eftermiddagsshowen var hänförande. Fantastiska instruktörer och duktig personal.

…men…

Ja så var det där tråkiga då. Förvirringen vad gällde vilken entré man skulle till (synka informationen kanske?), den galna väntetiden att få komma in, den ENDA trappan från golvet i Globen till de andra salarna (är det inte en säkerhetsrisk?), fel skor eftersom den bokade modellen var slut, och golvet i sal 1 (golvet i Globen) som var svajigare än mina knän efter ett cykelpass. Det är inte så värst kul att göra sidekicks när golvet nästan försvinner under fötterna på dig.

Det är ett enormt maskineri att ordna ett gigantiskt event för över två tusen deltagare och ett stort antal instruktörer. Allt förarbete, all planering, att få all personal på rätt ställe vid rätt tid. Ljus, ljus, logistik, instruktörer, roddare.. Ja, jag vet det, och jag kan ha överseende med mycket men skorna stör mig verkligen och jag hoppas att golvet i sal 1 är fixat tills i morgon – och att det finns fler trappor öppna.

Fler bilder kommer när jag tömmer kameran.


Lämna en kommentar

it will only make me stronger

Gårdagens yogapass (dag 8 av 30 för övrigt) blev grymt ofokuserat och tio minuter kort. Utmaningen är trettio minuter om dagen i trettio dagar. Hittills har det gått bra – och nästa vecka har jag flera pass inbokade. Efter helgens äventyr kan det behövas stretchas, mjukas upp och vridas på rätt.

Jag tycker mig skönja en förändring enbart efter en veckas yogande. Framåtfällningarna är djupare, höfterna mindre stela och den rackarns hunden är riktigt avslappnande.

I mitt huvud planerar jag kommande yogapass med fokus på balans, styrka och avslappning. Det jag bävar mest för är balanspassen, men det stärker och härdar. It will only make me stronger.

Senaste löppasset (nummer sju av 88) gick förresten långt över förväntan. Kanske även det tack vare yogan. Vem vet.


1 kommentar

yogakatt

Four down, eighty-four to go…

One down, twenty-nine to go…

Den första är min maratonträning, den andra min yogautmaning. Min och min förresten, Sara outade den, jag hoppade på. Tycker att ni ska göra det samma. Modifiera den om ni vill – det gjorde jag.

Idag blev det en lugn start med en kompott av solhälsningar, katter, hundar, trianglar, framåtfällningar, krigare och några happy baby pose. Flödet var kanske inte det bästa hela tiden, men det kommer att sätta sig. Jag är inte orolig.

Satte sig mitt på mattan gjorde dock vårt lilla djungeldjur. Kissen ville vara med och leka och undrade vad matte egentligen höll på med.


4 kommentarer

yogaliscious?

Nu har hon gjort det igen. Den här gången är det i och för sig inte en allmän uppmaning, men jag väljer att haka på ändå. Trettio minuter yoga under trettio dagar. Det där med två dagar straff för varje dag man missar – ja, det hoppar jag över. Jag vill inte känna det som ett tvång utan vill hellre tänka ”vad är viktigare i trettio ynka minuter än att jag tar hand om min kropp och själ?” Jag behöver verkligen det här – vad kan då vara viktigare?

Vissa dagar blir det trettio minuter på morgonen, andra dagar blir det innan sängdags – och möjligheten till en kvart på morgonen och en kvart på kvällen finns också. Jag skriver inget i sten – men jag lovar att jag ska göra mitt bästa.

Följ Sara (och alla andra) som hakar på med #yoga30days på twitter.