fullfartframat.se


Lämna en kommentar

midnattsloppet – event report

Mitt Midnattslopp började redan vid femtiden på lördag eftermiddag – då samlades et stort gäng vid Nikes VIP-tält på Zinkendams IP för att dela ut armband och peppa löpare att springa i Nike Running Sveriges Hillrunner – en hundra meter spurt i den berömda kyrkbacken i Vita bergsparken.

Under några timmar gick vi omkring och snackade med folk och lyckönskade de som skulle springa. Himla kul att känna av stämningen på ett annat sätt innan man själv skulle ställa sig i startfållan.

Midnattsloppet är ett av årets roligaste lopp men är aldrig något jag tränar inför – det är något man bara ska göra i alla fall. I år sprang jag för fjärde gången och det lär garanterat bli fler. I år sprang även min kompis en tävling för första gången – hon slog både distans- och hastighetsrekord. Hatten av och busvisslingar!

Vi sprang i lugnt prattempo och njöt av folkfesten. Jag var medveten om mitt krånglande högerknä hela tiden men det var först mot de sista kilometerna som det började protestera. Under söndagen var det både stelt och ömt och jag inser att jag verkligen ska hålla mig borta från asfalt under en period framöver.

[foto: Åsa]

I Nikes VIP-tält var det party! Levande skyltdockor, DJ, mat och dricka. Nu kör vi!


6 kommentarer

#33000smurfar

Ikväll är det fest. Fest på Södermalm. Årets Midnattslopp går av stapeln och Söder kommer att svämma över att blåklädda löpare – trettiotretusen smurfar. Lär säkert finnas både en och annan Smurfan och Gammelmsurfen i maskeradklassen.

Själv springer jag mest för att det är kul. Mitt högerknä gillar fortfarande inte asfalt som underlag och jag tänkte vara sällskap till min kompis som springer sitt första lopp. Hatten av för henne!

Innan loppet kommer jag att vimsa omkring på Söder och hjälpa Nike med ett och annat – så ser du mig före eller under (och så klart efter) loppet får du gärna komma fram och säga hej!

…och springer du så ska du självklart anmäla dig till hillrunner.se – 100 meter sprint i Vita bergen.

För att bli helt smurf-kittad kommer jag att springa i ett par gamla blå Asics DS Trainer och Gococos underbara (blåa såklart) kompressionsstrumpor. Tightsen – ja, de får vara svarta. Men hårbandet och naglarna är även de blå.

#33000smurfar dök upp som hashtag i min twitterfeed. Kommer att bli en syn, så är ni i Stockholm och inte har något bättre för sig – kom förbi och heja!

Kittad och klar!


9 kommentarer

stockholm jubileumsmarathon 1912 – 2012

Under tjugosex veckor har fokus varit på att förbereda sig inför det där långa loppet som ägde rum 14 juli – hundra år efter OS i Stockholm 1912 – Jubileumsmaraton 1912-2012. Tjugosex veckor av intervaller, backträning och tyvärr för få långpass. Tjugosex veckor av förväntan och, märkligt nog, längtan.

En förväntan som både bubblade upp och hann rinna över redan under inmarschen till Stadion. Tack vare högtidligheten och den jublande publiken kändes det som om man själv var fanbärare för en stolt nation under ett olympiskt spel. Det var stort. S t o r t. När muskötskotten ekat klart – nästan fyra minuter efter utsatt schema (d.v.s. helt enligt tradition) – var vi igång och på väg ut från Stadion. En resa på fyra mil hade precis börjat. En resa i historien.

På bilden längst ner kan ni skymta mig till höger i bild i rosa tisha och turkosa kompressionsstrumpor.

En resa som innehöll mycket prat och skratt med mina medlöpare, high-five till både stora och små barn, korta danssteg till olika orkestrar, ryggdunk och peppande ord till trötta medresenärer, snabba pussar på älsklingen som dök upp som gubben i lådan vid ställen där jag behövde det som mest och en massa osorterade tankar som bubblade runt i huvudet på mig. Nu i efterhand har jag inte den blekaste aning om vad jag egentligen tänkte på de där milen.

Pusspaus i Sollentuna.

Hatten av för alla fantastiska funktionärer, glada medlöpare och underbar publik – ni gjorde min resa oförglömlig. Jag bugar mig även inför alla som verkligen tog jubileumsmaran på allvar och sprang i tidstypiska kläder – ni var galet snygga i era kjolar, bomullsbyxor eller baddräkter.

Banan var tuff – det visste jag i och för sig sedan tidigare – och innehöll många backar. Tyvärr innehöll den även vissa väldigt tråkiga sträckor att springa då man sprang längs med vältrafikerad motorväg och helt utan publik. En och annan tutande bilist hjälpte ju till, men annars var dessa sträckor enbart transport till mer publiktäta eller trevligare sträckor. Stadion, Sollentuna och vändpunkten vid Sollentuna kyrka var absoluta höjdpunkter på banan. Tanken var att jag skulle stanna vid vändpunkten och fotografera lite, men det glömde jag helt bort i villervallan och känslostormarna. Kilometerna mellan tjugofem och trettio kilometer var tuffast – sen var det ”bara” att räkna ner milen.

Jag hade sedan tidigare räknat vilken pace jag skulle hålla för att få en jämn hastighet över hela sträckan – och för att jag skulle orka hålla i gång alla fyra mil. Den höll jag så klart inte. Både den första och andra milen och även vissa kilometer under den tredje milen gick för snabbt vilket resulterade att bensinen inte riktigt räckte hela vägen fram. Under den sista milen sa mina knän i från och jag gick snabbare än vad jag sprang. Hade jag tvingat mig själv till att springa hela sträckan så hade jag nog inte mått så bra som jag gör nu.

Ny pusspaus i Silverdal. Stela knän – men brett leende.

Målgången på Stadion var helt magisk. Att få springa in via maratonporten och möta en jublande publik och få höra sitt namn från speakern var obeskrivligt. Tårarna rann och jag bara kramade om älsklingen som fanns direkt efter målsnöret och medaljen. Jag sa magiskt eller hur? Tre klunkar bubbel och stapplande ben till ÖIP för att hämta Finishertröjan – den tröjan som fick mig framåt på stela ben de sista kilometerna.

Knäna var fortfarande stela och ömma under söndagen och i går var jag och höftböjarna inte såta vänner – men i dag, tisdag, känns det knappt att jag tog mig runt de där fyra galna milen i lördags. Kroppen är förvisso fortfarande sliten och det står enbart lugn promenad på schemat ännu några dagar, men suget efter att springa en runda – ja, det finns så klart där.

Om jag kan tänka mig att springa ett maraton igen? I lördags sa jag nej, aldrig mer. I dag säger jag: ja, kanske. New York maraton vore coolt.

Alla bilder är tagna av älsklingen.


3 kommentarer

jubileumsmaran stockholm – the very short story

(Längre race report kommer.)

Fyrtio g a l n a kilometer. Underbara funktionärer. Glada medlöpare. Orkestrar längs vägen. Härlig publik. Apelsinklyftor. Perfekt väder. Urvattnad sportdryck. En, två, tre, många uppförsbackar och lika många nerförsbackar. …och så några till backar. Stela knän men brett leende.

Tårar vid starten och fullkomlig flod vid målgång. Vilken fantastisk känsla att få springa in via maratonporten på Stockholms Stadion och mötas av en jublande publik. Puss och kram av älsklingen. Tung medalj och läskande bubbel. Finishertröja och okontrollerat babbel i gräset. Tre tuggar av min favoritburgare men en hel hög mozarellasticks. Avslagen cola.

Glädjefnatt. Jag gjorde’t!


2 kommentarer

dagens outfit

Efter en hel del funderande blev dagens marathonoutfit till slut: rosa Asics (de var i och för sig det enda självklara valet), turkosblå kompressionsstrumpor från Gococo (Gococo hade det blivit oavsett, men var inte säker på kompression), ett par gamla svarta tights i perfekt längd och en mörkrosa Nike-tisha.

Pikachu som nyfiket undrar varför matte lagt ut kläder och skor på golvet så där – ja, han får tyvärr snällt stanna hemma.

Min start går om tre timmar: 14:08. Sedan är det fest i 42 kilometer.


4 kommentarer

sista-minuten-tipsen haglar

Det fullkomligen haglar tips och idéer nu så här de sista skälvande dagarna, timmarna innan lördagens långpass. Det snackas taktik, kläder, väder, vatten kontra sportdryck, vaselin och skor – och allt annat där emellan. Nedan är några tips saxade från Expressen och marathon.se.
  • Sov så mycket som möjligt veckan före loppet. Alla vanliga dödliga har svårt att sova natten före. Att fylla på med sömn innebär att du kan klara en orolig natt.
  • Försök också att ha koll på hur mycket du dricker dagarna före loppet. Är det varmt kommer mycket vätska att gå åt. Samtidigt är det många som överdriver och dricker för mycket. Fundera också på vad du vill ha efter loppet, vad du kan äta och dricka efter att ha varit ute på maratonbanan i flera timmar.
  • Under ett lopp – drick var 15:e eller 20:e minut. Och börja innan du känner att du är törstig, annars är det för sent
  • Visualisera loppet. Hur har träningen gått? Hur är vädret? Vilken tempo ska du hålla under loppet? Tänk ut en taktik och ta reda på vilka mellantider du bör ligga på.
  • Ta det lugnt i uppförsbackar vid ett långlopp. Det är lätt att slösa energi där och man tappar inte mycket i tid om man går.
  • Anpassa farten efter hur långt du ska springa. Gå inte ut för fort – det kommer du känna på slutet.
  • Packa väskan i god tid. Se till att du har energikakorna och gelerna, nummerlappen, säkerhetsnålarna, överdragskläderna och allt annat du kommer att behöva. Dubbelkolla kvällen före och pricka av grejerna på en checklista.
..och så mitt enda tips:
  • Se till att uppleva loppet för det kommer inte igen!


Lämna en kommentar

stockholms brantaste löptävling

Häromdagen listade jag de lopp jag nu är anmäld till under året. Inne hos Anna a.k.a. Trend o Träning hittade jag dock ett spännande lopp för dig som gillar utmaningar och har starka ben. Stockholms Brantaste tar dig upp och ner för Hammarbybacken några gånger – med en imponerande stigning på 255 meter (tre backar a cirka 85 meter).

Mjölksyran lär spruta ut genom öronen efter ett tag, men det kompenseras kanske av stans bästa utsikt? Jag lär inte ställa upp, men tror banne mig att jag tar mig till Hammarbybacken den 19 maj och hejar på de som springer/går/kravlar upp!