fullfartframat.se


2 kommentarer

yoga

När jag stretchade efter intervallerna igår så ryckte den där lilla kompisen på axeln mig i örat och väste: ”Du är stel! Skärp dig nu föffan!

Ja, jag har slarvat med stretch och rehabövningar efter att jag fick ordning på ryggen/höften igen. Ja, jag skäms. Inte för någon annan, men för mig själv. För min kropp. Visst, jag stretchar efter löppass – men inte på långt när så mycket och så länge som jag borde.

Efter min trettiodagars yogautmaning tidigare var jag fantastiskt mjuk och rörlig. Kanske dags att köra i gång en liknande utmaning – men nu en längre sådan för att få i gång en god vana.

Det är 66 dagar kvar till det där långa loppet. Fram till dess ska jag få in minst tre trettiominuters pass yoga/längre stretch per vecka. Nu har jag sagt det högt, jag har skrivit ner det och jag har upprepat det. Nu så.

nervine_A_04

[bildkälla: unknown, hade bilden i min bildbank men kommer inte ihåg var bilden kommer från. sorry]

Annonser


1 kommentar

skumrullen

Casalls flaggskeppsbutik har flyttat på sig ett kvarter från Birger Jarlsg. till Grev Turegatan och Sturegallerian. Det var ju typiskt. Nu kommer jag att gå förbi en massa snygga träningskläder nästan varje dag jag går till/från jobbet. Host. Inte bra.

Det är ju inte direkt så att jag lider av klädbrist – snarare tvärtom.

Däremot lider jag av kort minne. Hur var nu det där med stretch och rehab? Glömde visst det. Oj. Illa. Riktigt illa.

Därför smet jag in till Casall efter jobbet och skaffade en skumrulle. Ja, det är mycket roligare att säga skumrulle än foam roller. Svenska språket är ju skitkul – varför använda engelskan då?

I alla fall. Nu kollar jag igenom Casalls TOD efter smarta bålstabilitetsövningar. Min skumrulle kommer att användas både som styrke- och rehabredskap. Myofascial massage vet ni. Sköntont.

20130408-191112.jpg


2 kommentarer

gluteus medius

Under gårdagens Trigger Point-pass på SATS Regeringsgatan (den med den berömda crossfitboxen, ni vet) hittade jag nya triggerpunkter i mina stela gluteus medius.

Den där lille bollen hjälper verkligen till att hitta de ömmaste punkterna och jag får ta till yogaandning för att genomlida tortyren – ja, för det är det. Det gör galet ont om man hittar ”rätt” punkter, men jag känner verkligen hur musklerna slappnar av efteråt – med resultat mindre svank, bättre hållning och fram för allt mindre ont i ländryggen.

Sen var det där med att stretcha bl.a. gluteus maximus och höftböjarna också… Allt sitter ju ihop och allt påverkar varandra.

Hur ofta stretchar du sätes- och höftmusklerna? Sitter du på jobbet? Se så.. bara att sätta igång.

{F90CF2DE-9159-43FA-B441-B015A6F50E26}


Lämna en kommentar

streeeetch

Det här med att stretcha? Ska det vara nödvändigt?

JA! Jag behöver väl inte ens gå in på varför…? Nej, tänkte väl det.

Alla vi kontorsråttor som sitter vid ett skrivbord allt för många timmar per dag – för oss är det ännu viktigare. Stretcha höftböjarna och sätet. Och nu menar jag ordentligt! Inte en liten kort fjutt efter varje träningspass – nej, länge, dynamiskt och ordentligt! Varje dag!

Vi sitter för mycket. Stärk sätet – rör på rumpan – och bålen.

Gå utfallssteg i jobbkorridoren, stå upp med jämna mellanrum (toppen om du har höj- och sänkbart skrivbord), eller sitt på en pilatesboll och träna bålstabiliteten.

Själv blir jag sakta, sakta rörligare och mindre öm i sätesmusklerna. Det går långsamt och jag streeeetchar och rehabbar nästan (*host*) varje dag. Men det blir bättre.


1 kommentar

skönont

Nu så här i början av vårterminen har det poppat upp ett gäng nya trettio minuters klasser på SATS just nu. Du kan springa på löpband i grupp (ja, fast på eget löpband så klart – jobbigt om alla springer på samma band), du kan träna magmusklerna eller cykla kort men intensivt. Och du kan ha lite så där lagom skönont. Oh, who am I kidding? Lite? Ganska rejält mycket skönont faktiskt.

Trigger Point är en ”myofascial självmassage” med hjälp av en cylinderformad rulle och en liten boll. Rullen och bollen används för att massera muskler och bindväv i t.ex. lår, rygg eller säte. Tanken är att detta ska ha en förebyggande effekt för att hindra träningsrelaterade skador. Helt enkelt stötta den övriga träningen.

Mina stackars ömma och stela sätesmuskler fick sig en rejäl genomkörare och tårarna var nog inte långt bort när den där lilla bollen hittade de allra ömmaste punkterna. In- och utsida lår – de var inte dumma de heller. Skönont.

Trigger Point är ett välkommet komplement till SATS övriga gruppträningsklasser och jag önskar det även fanns renodlade stretchklasser, men det kanske kommer.Vem vet.

1326134_max


Lämna en kommentar

patience is a virtue…

Ni har rätt. Det händer inte mycket här.

Tyvärr händer det inte så mycket (träningsrelaterat) i mitt liv just nu heller.  Eller jo, det gör det faktiskt. Jag rehabbar och tänker långsiktigt. Ska jag klara av att springa en och annan halvmara, en drös mindre lopp samt tre mil i lidingöskogarna under nästa år måste jag vara förberedd. Och det gäller inte enbart att knapra kilometer och nöta backe – det gäller även att ha en stark och frisk kropp.

Just nu är jag varken stark eller frisk. Höften säger högljutt ifrån och vissa dagar kan jag knappt ta mig fram för egen maskin. Kroppen ber om hjälp och jag lyder. Besöker rackarns duktig naprapat och får domen (på tok för) korta höftböjare samt svag vänster höft med överkompenserande höger dito. Hela jag är vriden i höften – så pass vriden att det skiljer 1,5-2 cm för jämn balans. Inget nytt egentligen, men att det var så illa visste jag inte. Nu vet jag.

Jag längtar ut i snöigt löpspår och snabba löpbandsintervaller men de får vänta ett tag till.

Det gäller att vara tålmodig. Det lönar sig visst.

nervine_A_04


3 kommentarer

idag är jag stark!!

Två dagars träninsguppehåll resulterade i en längtan efter trängnigsglädje och endorfinkickar. Mitt lystmätte stillades delvis igår med en riktigt grym PT-timme (med vissa undantag dock.. *host*, undantag som dock helt och hållet berodde på mig själv – inte på grund av magistern) och ett tungt cykelpass.

Vi körde igenom det vanliga programmet med fokus på ryggen, och än en gång hade PTJ lyckats att höja vikterna utan att jag märkte det. Märkte och märkte, javisst det var tyngre – men jag såg inte att han gjorde det förrän han påpekade det efteråt. Men det kändes bra! ..det var riktigt sjujäkla skönt att få arbeta med musklerna och se att det händer något! Aaaah. Jag märker också av att ryggen/höften mår bättre och bättre, mycket tack vare dessa PT-timmar men också tack vare att jag blir mer och mer medveten om vad jag kan göra, vad jag inte ska göra och vad som faktiskt kan ha en motsatt effekt. Ju mer medveten jag blir om mig själv och vilken påverkan viss typ av träning har på mig desto bättre resultat får jag!

Najs! Tack PTJ för att du är så j*kla grym! 🙂

Efter cykelpasset så frågade instruktören om några hade lust att hänga med på ett 3h pass en kommande lördag. Jag var inte sen med att räcka upp handen..

Vad tusan har jag gett mig in på nu?! 🙂