fullfartframat.se


5 kommentarer

out of order

Jag ramlade inte i sjön. Kvällen var fantastisk och vi paddlade runt halva Stockholms innerstad. Härligt!

Däremot så lyckades jag överanstränga en liten jäkla muskel i höger underarm (troligtvis pga för hårt grepp om paddeln.. vi paddlade iaf effektiv tid 3 timmar, med tidvis stark motvind.. det var ett år sen sist också.. *excuses excuses*) vilket gjorde att jag var halvt invalid igår och kunde varken öppna dörrar, skruva på/av flaskorkar, lyfta något, eller för den delen klä på mig själv.. Nu har svullnaden börjat att gå ner, men vissa rörelser gör fortfarande grymt ont och jag försöker att anstränga armen så lite som mjligt – därav bloggtystnad.

Men jag kommer tillbaka – var så säkra! 🙂

Annonser


1 kommentar

svett, snuva och ipren!?

Jag befinner mig just nu i det fruktansvärda mellanstadiet ”inte sjuk – men inte helt frisk”. Ni vet när man inte är så sjuk att man legalt kan stanna hemma från jobbet (utan är bara lite irriterande krasslig), men man är inte så pass frisk att man helt smärtfritt kan springa efter bussen.

Jag är grymt sugen på att gå på date ikväll. Date med min nu ganska så trogne följeslagare, även om nu jag kommer att dumpa honom för Unge Herr Barmark så snart det bara går. Men någonstans långt inombords känner jag att det vore en ganska så korkad idé. Dels kommer jag inte att prestera på långt när det jag skulle vilja, dels kan det resultera i att jag inte kliver upp ur sängen imorgon.

Detta dilemma fick mig att fundera på var gränsen går.. ja, var går gränsen för att vara för sjuk för att inte träna? Ont i halsen, ja.. Men snuva, hosta? Ledvärk? Trotthet? Ont i lilltån? För mig går gränsen vid halsont, men jag tar också mig en funderare på om träningen kan göra mer skada än nytta!? En uppfriskande promenad kan ha en positiv påverkan på en förkylning i slutfasen, men det kan också addera på förkylningen och göra den ännu värre.

Jag har fortfarande inte bestämt mig om det blir date eller inte…



8 kommentarer

me, myself and I?!

Myckat kan sägas om hur SL/Banverket har skött sig de senaste dagarna. Jag tycker att folks gnäll har varit en smula överdrivet, men har full förståelse på att folk blir förbannade på att de inte kan ta sig till jobbet etc.

Det som stör mig dock är hur dessa situationer verkligen tar fram det värsta i oss. Polisen har tilochmed blivit inkallad för att hålla ordning vid till exempel Liljeholmen. Men, snälla vänner!! Man kan fortfarande bete sig civiliserat även om man befinner sig i en ganska så otrevlig situation. Vad hjälper det att ni knuffas, slåss (!!), armbågas och springer över små barn? Mår ni bättre av det? Mår er omgiving bättre av det? Nej, tänkte väl det.

I situtationer som denna så kan det faktiskt underlätta att man iaf försöker vara lite mednänsklig och hjälpande istället för att enbart tänka på sig själv! Gnäll inte enbart, se om du kan bidra till en lösning! Car-pooling, alternativa resvägar, lifta med grannen, jobba hemma om det går, promenera till en annan hållplats..

Oavsett vad du gör och hur du hanterar ”snökaoset” så kan du iaf skänka en tanke till dina medresernärer och medmänniskor. Du är inte ensam och du är inte den enda som anser att du har högsta prioritet.

Vad har det här med träning att göra? Inte mycket, men det bygger laganda, team spirit och pannben! 🙂

Jag har för övrigt missat två träningsdagar på raken.. I måndags vägrade jag gå utanför dörren för mina leder skrek av obehag inför kylan och igår var magen i oordning. 😦 Suck!!