fullfartframat.se


6 kommentarer

idol 2010

Nehej, tro inte att jag ska börja recensera tv-program nu. Det lär dröja mina vänner! Om det inte handlar om CSI, House, Greys Anatomy eller True Blood. Hm..

Iallafall. Var tappade jag tråden?

Just det, idoler var det ja. Jag har ett antal personer som jag ser upp till i min vardag – privat som i jobbet. Men ju mer man blir insnöad i träningsträsket desto fler nya idoler hittar jag. Ingen nämnd, ingen glömd heter det men just nu lyser det två starka stjärnor på min idolhimmel. Den ena är en tjej vars målmedvetenhet, energi, styrka, fokus och glädje är enormt inspirerande att följa. Hon har en sund syn på tillvaron och levererar kloka och tänkvärda inlägg med ett konstant leende. Jag pratar så klart om Äta Träna Kämpa Ella. Du är en fantastisk tjej Ella! Tack för att jag har förmånen att få följa din resa bland kilon och kilometrar!

Den andra är faktiskt jag själv. Samma Ella gav mig en tankeställare häromdagen när hon berömde sig själv. Vi gör det för sällan och då oftast väldigt ursäktande. Jag är phanimej grym som först orkar leverera på jobbet trots att hela jäkla indiska oceanen stormar runt oss, för att sedan leverera till 110% under inte bara ett, utan två tokjobbiga pass i gymmet.

Femtiofem minuter uppförsbacke och lika många minuter underbar combat.

Svit pommes frites. Jag tror jag är kär. I mig själv. I livet.

..lite trött dårå…


1 kommentar

hjärngymnastik

Idag var första dagen, på många år, i skolbänken. Jag har börjat plugga portugisiska på Medborgarskolan. Stolt. Glad. Nervös.

Jag förstår en hel del, men ska jag verkligen lära mig att uttala rätt och utrycka mig själv? Hoppas på det!

Nu går jag en ny framtid till mötes!


3 kommentarer

idag är jag stark!!

Två dagars träninsguppehåll resulterade i en längtan efter trängnigsglädje och endorfinkickar. Mitt lystmätte stillades delvis igår med en riktigt grym PT-timme (med vissa undantag dock.. *host*, undantag som dock helt och hållet berodde på mig själv – inte på grund av magistern) och ett tungt cykelpass.

Vi körde igenom det vanliga programmet med fokus på ryggen, och än en gång hade PTJ lyckats att höja vikterna utan att jag märkte det. Märkte och märkte, javisst det var tyngre – men jag såg inte att han gjorde det förrän han påpekade det efteråt. Men det kändes bra! ..det var riktigt sjujäkla skönt att få arbeta med musklerna och se att det händer något! Aaaah. Jag märker också av att ryggen/höften mår bättre och bättre, mycket tack vare dessa PT-timmar men också tack vare att jag blir mer och mer medveten om vad jag kan göra, vad jag inte ska göra och vad som faktiskt kan ha en motsatt effekt. Ju mer medveten jag blir om mig själv och vilken påverkan viss typ av träning har på mig desto bättre resultat får jag!

Najs! Tack PTJ för att du är så j*kla grym! 🙂

Efter cykelpasset så frågade instruktören om några hade lust att hänga med på ett 3h pass en kommande lördag. Jag var inte sen med att räcka upp handen..

Vad tusan har jag gett mig in på nu?! 🙂



2 kommentarer

den som väntar på något gott..

..väntar alltid för länge!

Jag har fortfaramde några lediga dagar kvar innan jobbet sätter igång på allvar, men jag försöker sakta, sakta, saaakta att komma ikapp dygnsrytmen och jobbformen. Inte lätt.

Ikväll bär det iväg på BootCamp (som nästa vecka byter namn till CrossTraining). Ett pass som jag, av många anledningar, ser fram emot! Efter det kan jag kryssa av ytterligare en klass i djungeln av klasser på SATS. Hade en tanke för länge sedan att arbeta mig igenom alla! ..har dock en hel del att gräva mig igenom! Jag är fortfarande nyfiken på Combat och några av Street/Funk-klasserna även om jag inte kan dansa för fem röda ören. Men, hur var det nu?!, det bästa resultatet var när man chockar kroppen?


8 kommentarer

det här med att springa…

Ett av mina största mål under 2010 är ju att springa Göteborgsvarvet. Ska jag vara helt ärlig så har jag nog ångrat mig några gånger – men lika många gånger har jag tyckt att det ska bli superskoj! Just nu är jag i en ”superskoj-fas” och hoppas verkligen att jag stannar inom den fasen. Dagarna tickar dock på och det är sannerligen dags att ta tag i löpningen, trots att det snöar sidleds utanför, så att jag iallafall är aningens förberedd i slutet av maj. Vad gör man då när man knappt kan stå upprätt av snöbyarna och rädslan att halka på en isfläck är alltför stor? Jo, man nöter löpband. Detta förhatliga löpband som jag avskytt under alla dessa år. Hmpfr..

Jag har börjat bli sams med löpbandet nu, men BFF blir vi nog aldrig!

Igår rasslade jag in på mitt hemma-SATS för att träffa min nyfunna kompis. Tanken var att växla mellan löpbandet och cykel tills jag uppnått en viss distans. Sagt och gjort, började med en kilometer på löpbandet, två kilometer på cykeln (den ”liggande”), en kilometer på löpbandet osv osv..

Så blev det också! 🙂 Tiden sprang iväg, så gjorde även jag! Ökade på hastigheten på löpbandet med jämna mellanrum och drömde mig bort.. sommarvind i håret, solen värmer näsan, skogsdoft, vågskvalp.. *sneglar ut på snöstormen* Jag växlade mellan löpbandet och cykeln och fortsatte så utan pauser tills jag hade uppnått mitt mål. Även om det självfallet var jobbigt och jag stundom undrade vad tusan jag gett mig in på så kände jag mig faktiskt riktigt stark och uthållig och hade nog faktiskt kunna fortsätta en stund till. 🙂 För första gången (iaf på väldigt länge) så tyckte jag att löpbandet var helt okay! 🙂

Vi ska nog bli bättre kompisar du och jag..


2 kommentarer

från arg. sur, tvär, bitter o inåtskuffad…

…till gladlynt och med framtidstro på under en timme! Det ni!

Mirakelmedicinen?

En timme galen PT-träning. 🙂 Burpess, höga plankor, låga planor, sidoplankor, armhävningar, hopp o skutt, knäböj. axelflyes, crunches, pilatesbollövningar och en hel del massa annat om vartannat. (höftböjarna känns som två stela klumpar) Det får tom mig att tänka på annat än jobb och världens orättvisor! 🙂 Första varvet kände jag mig stark och stolt, andra varvet kände jag mig klen och trött – men mantrat ”sol-sommar-och-ölandsöl” fick mig igenom! Efteråt kände jag mig på topp! Trött men glad och nöjd! Förutom att jag vissnade ihop under avslutningsplankan.. Hoho.. 19 sekunder!?!? Men ursäkta mig!?!? *skäms*

Sedan kan man ju undra över PTJs beslut att placera oss mitt i blickfånget, där alla går till/från omklädningsrummen. Har jag gjort dig något illa eller!? 😛

..trots detta med den allmänna placeringen så får jag lov att säga..

Tack PTJ för mirakelmedicin! 🙂

Detta toppades av att älsklingen stog i dörren på SATS och väntade på mig! Samt att jag hann kramas med goaste V innan hon skulle in och göra samma sak (heheheee…).

En piss-o-skitdag som omvandlades till något gott i slutänden! 🙂


Lämna en kommentar

berg-och-dalbana

Bergstopp: Spinningpasset i måndags. Det var så där tungt, svettigt och skönt som jag önskar att det ska vara. Inga onödiga jumps eller alltför tjoande och tjimmande.. Enkla, tunga men uthärdliga intervaller. Skön, varierande musik. Jag känner oftare och oftare hur jag – vid stående moment – står still i luften (med rumpan planterad rakt ovanför sadeln) och bara trampar med benen.. skitjobbigt, men sååå bra träning! Me like.

Dalgång: Step-testet igår. 😦 Trampa upp-och-ner på en stepbräda (i takt!!) under tre 48_storminuter. Kolla pulsen. Vila en minut. Kolla pulsen. Resultatet: Inte bra! Wtf liksom. Eh? På senaste hälsoundersökningen fick jag ju tom veta att jag hade en jämn, låg och bra puls. Wtf igen. Liksom. Me unlike.

Annars så var gårdagens PT-session lika bra som vanligt. Vi arbetade i vanlig ordning med bålstabilitet (Bollen är min kompis!) och axlar.. men tricpes fick även jobba rejält igår. Pushdowns i cablecross gick inget vidare – men en lite annan version gick betydligt bättre. Det känns idag. Jag lovar! Me like.

Dagens after work består av jogging med två kollegor. Me like.

[3st like vs 1st unlike.. life aint too bad after all…]