fullfartframat.se


Lämna en kommentar

hälsans ö

I går blev jag plågsamt  påmind om höstens lopp – d e t  loppet. Lidingöloppet alltså. Vårens löpträning är katastrofal och långpassen kan jag räkna på en hand.

Oh, well… det som inte dödar – det härdar?

Att jag innan dess ska ta mig fem mil eller så längs Roslagsleden har jag (på ett mindre effektivt sätt) förträngt.

IMG_7081

”Sprang på” den här kilometermarkeringen mitt under gårdagens promenad ute i Lidingöskogarna. Strax innan Kottlasjön. Insåg att varvet runt just Kottlasjön är löparvänligt så det heter duga – fast det verkar jag vara sist i världen om att komma på. Vi såg och blev omsprungna av löpare i alla åldrar, former, storlekar och i alla varierande hastigheter. Inte undra på att de kallar den där tokön hälsans ö. Runt Kottlasjön finns även ett antal gymstationer utsatta – perfekt att springa mellan stationerna, köra några set och sedan springa vidare. Tokbra tokö.


4 kommentarer

fem nej

Det pratas en hel del amning i blogosfären just nu. Har inget (?) med träning att göra i och för sig men den diskussionen har triggat en massa andra trådar – bland annat det här med gym/badhus-hyfs.

Nej – det är inte okej att raka sig i duschen.

Nej – det är inte okej att torrborsta i allmän bastu.

Nej – det är inte okej att spreja parfym i omklädningsrummet.

Nej – det är inte okej att förgifta din omgivning med hårspray eller liknande produkter.

Nej – det är inte okej att lacka naglarna i omklädningsrummet/på bussen/på caféet.

Så tycker jag. Vad tycker du?


Lämna en kommentar

arrividerci roma

Jag har spenderat de senaste dagarna i Rom. Vilken stad. Vilken atmosfär. Vilken historia. Vilken mat. I died and went to food heaven.

Vi har promenerat, promenerat, promenerat och köat. Och köat lite till. Och gått i oändligt antal trappor – inte enbart spanska sådana. Bilder kommer.

Ja och så har jag snörvlat, hostat och ynkat mig. Samma morgon som flyget gick till Rom vaknade jag förkyld. Är det inte typiskt? Nu har jag lite snuva och halsont kvar. Vintern – våren 2012 – 2013 har gått till historien med flest förkylningsdagar. Oändligt många dagar.

Jag trodde det var slut nu – men icke.

Surt.


Lämna en kommentar

fem bra saker om mig själv

Sara skrev om fem bra saker med den här veckan. Jag tar det vidare och skriver fem bra saker om mig själv (ja för hur ofta gör man det?)

  • Jag är seg – inte seg som i slö utan seg som i uthållig. Explosivitet är inte min grej. Ge mig några timmar i skogen i stället.
  • Jag är grymt organiserad. (På jobbet – sämre hemma.)
  • Jag gillar hellre att ge än att få. Kärlek, presenter, överraskningar… får jag nåt så blir jag mest generad.
  • Jag menar det jag säger. Inget lull-lull. Säger jag att du är snygg så menar jag det – jag säger det inte för att vara snäll.
  • Jag skrev ner de ovan fyra sakerna snabbt – ett bevis på att jag äntligen är nöjd och inte hela tiden letar fel.

20120401-070024.jpg


1 kommentar

skumrullerutin

Jag har äntligen fått igång en bra rutin. Skumrullerutin. Casall TOD:s myo fascial release och en yogamatta. Och så en katt eller två som hjälpreda.

Vissa dagar gör det ont som phan, andra dagar lite lugnare – men det känns fortfarande. Däremot lite mindre ont för varje gång.

20130505-203841.jpg20130505-204104.jpg Strumpor Gococo | Tights Nike | Yogamatta Nike | Skumrulle Casall | Katt Bengalen Pikachu


Lämna en kommentar

nötter, frukter, bollar och bars…

Så här ser min mellisskål på jobbet ut just nu. Några bollar och bars som är bra innan och efter träning. Lite nötter som härstammar från en goodiebag, Några tråkiga tepåsar. Och några ännu tråkigare Iprenpiller. Inte så mycket mellanmål på det senaste – men ibland ett nödvändigt ont.

Normalt brukar det även trängas bananer, äpplen, citrusfrukter och kiwi här men de går snabbast åt. Måste fylla på lite.

Hur ser dina på-jobbet-mellanmål ut?

photo(273)


Lämna en kommentar

#run4boston

Sicken tur att den där Grabben verkligen har snabba fötter. Det inträffade i Boston är overkligt, oförståeligt och bara så jäkla hemskt. Ett maratonlopp står för glädje och gemenskap. Inte ondska och splittring.

…men löpare är tuffa. Löpare har en speciell gemenskap. Ganska snabbt efter de första nyhetsrapporteringarna om svårt skadade och senare även dödsoffer så kom fler och fler uppmaningar på twitter – #run4boston. Spring för Boston.

Över hela världen springer nu löpare för att hedra alla som på ett eller annat sätt påverkats av smällarna under Boston maraton.

I dag springer jag för Boston. Varje steg. Gör du det också.

#run4boston

Nej, det hjälper inte de som direkt drabbats. Men det ger oss en gemenskap – en trygghet att vi är tillsammans. Att vi bryr oss.