kliver ur hamsterhjulet

Ni har säkert märkt att det inte händer så mycket här.

Jag är lite i valet och kvalet om jag ska fortsätta blogga. Bloggar känns på något sätt lite passé nu när det sprutar ut podcasts, videobloggar och allt vad man nu kan tänka sig. Det räcker inte att b a r a blogga längre.

Jag har liksom ingen möjlighet att hänga med där – och jag vet faktiskt inte om jag riktigt vill heller. Bloggen är inte mitt liv, Jag får inte ett öre för att skriva inlägg. Jag tänker inte på att ta fina bloggbilder när jag tränar eller klottrar ner uppslag till inlägg på servetter eller i mobilen. Jag har inte för avsikt att leva på gratisprover och instagramma dagens bud. Nu menar jag inte att alla bloggare är sådana – men det är helheltsgrejen jag syftar på.

Jag har under en längre tid tackat nej till de flesta eventinbjudningar som kommit och på så vis kommer det allt färre och färre inbjudningar. Hamsterhjulet ni vet.

..och jag tycker faktiskt det är ganska skönt. Visst, det är kul att få testa nya produkter, gå på intressanta pressevent och fram för allt träffa en massa underbara bloggvänner MEN det räcker nog för mig nu. Vännerna kan jag träffa ändå.

Under september månad körde jag en sockerfri månad. Jag åt inget som hade socker i sig – undantaget fruktsocker och sirap i visst bröd. Jag upptäckte att jag inte saknade godis eller läsk, men däremot så hade jag cravings på  kanelbullar och choklad. (jag fuskade en endaste liten gång – min födelsedag)

..och jag bloggade inte en enda gång om det.

Kanske är det åldern, kanske var det en fas för mig, kanske är jag i en fas just nu. Vi får se. Jag lär kika in nu och då men sitt inte och klicka på refreshknappen i din webläsare.

Kram

Här hittar ni mig i fortsättningen.

mellanmjölksfunderingar…

En vecka sedan min oplanerade halvmaradebut och en vecka kvar till femton kilometer i Lidingöskogarna. Och ja, här sitter jag. Smårförkyld och öm i lederna. Inte så där förkyld att man legitimt kan borra ner sig under täcket och sova sig igenom dagen, men inte så frisk att jag kan ta mig an de där planerade etapperna på Sörmlandsleden. Så där tråkigt mellanmjölk.

Svär lite över den där mellanmjölken men påminner mig själv om att det – faktiskt – var länge sedan jag var förkyld. Svär och hoppas att vårens förkylningsrace inte upprepar sig. Svär och funderar lite på den där råsaftcentrifugen/juicemaskinen som florerar all over the place just nu. Svär och funderar på juice av citron, ananas, grönt äpple och mynta – med en liten bit ingefära. Kan det vara något det?

Jag läser om hejdundrande bedrifter i Västeråsskogarna, om solig fjällöpning och klar Dalaluft – och suget efter skogssus, tallbarrsknaster och frisk luft blir om än större. Men, min tid kommer.

Kära höst – välkommen. Jag gillar ju dig.

Älskade Magelungen.

sova, sova, säng, säng, säng…

Jag sov tio timmar i natt. Tio timmar! Djup och rofylld sömn. Inte ens kattbus som urartade i fullskaligt syskonslagsmål väckte mig. Jag vaknade inte heller när bägge bengalerna kom och sökte tröst på (!) mig.

Efter halvmaran i lördags har jag dragits med en lätt förkylning. Ni vet, lite kli i halsen, lite snuva och allmänt hängig. Nu känns det mycket bättre och jag hoppas på att vara tillbaka på banan (i löparspåret) igen inom kort.

Sömn is the shit.

Buskatt.

min födelsedag

Jag hade sett framför mig många timmar på Sörmlandsleden eller varför inte några snabba varv på tartanbanan vid idrottsplatsen. Ja, att spendera min födelsedag på.

I stället blev det en grymt god forell (en hel sådan! – paltkoma) på Taverna Brillo, lite Pol Roger Reserva (ett av mina favoritbubbel – rekommenderas!!) och en hel massa hänga-i-solen.

Ibland blir det inte som hade tänkt sig, men vad gör väl det?

Jag var nöjd och det är huvudsaken. Allt handlar inte enbart om nyttig kost (fisk är nyttigt i och för sig), träning och ett sunt leverne. Det handlar om att själen måste få sitt också.

 

flx

Efter en löprunda runt Södermalm där första halvan var tokjobbig och seg och den andra lätt och snabb så parkerade jag mig i en fullsatt sal på Sats Hornstull. Det var dags för en av SATS höstnyheter; FLX.

Alltså, ja, jo.. men nej. Instruktören sa att det skulle ta några klasser innan man kom in i det och kunde nyttja halvtimmen fullt ut – men nej. Vissa övningar var väl okej och visste var de tog medan andra kändes helt ologiska och malplacerade. Kanske var det bara jag som kände så  – kanske inte.

Visst, det är bra att fler och fler kedjor tar in fler lugna klasser som komplement till all crosstraining, grit, crossfit, cirkelträning och tabataklasser och precis som instruktören sa i går så räcker det inte med ett trettiominuterspass utan det är ett kontinuerligt arbete. Men ändå var känslan ”jaha, var det inte mer än så här?” hängande när jag begav mig hemåt.

Jag får väl ge den en-två gånger till och hoppas på att den i värme är bättre.

Jag återkommer.

älskade herr kantarell

Jag älskar svamp och speciellt kantareller. Smörstekta på macka, i sås till viltstek, till färsbiffar.. I går gjorde jag en enkel – men ruskigt god – sås till färsk pasta och en massa färgglada grönsaker.

Fräs finhackad schalottenlök och vitlök i smör – riktigt smör!

Häll i kantarellerna och fräs vidare

Addera strimlade soltorkade tomater – fräs lite till

Häll på en skvätt vitt vin

Addera Creme Bonjours färskost med kantarellsmak (eller annan passande färskost).

Späd med matlagningsgrädde efter tycke – fungerar säkert även med vatten

Låt puttra en kort stund och salta/peppra efter egen smak.

foto

kaffe

Alltså. Det här med att jag börjat dricka kaffe. Inte bara så där nu och då utan i princip varje dag. Älsklingen som fixar frukost till mig (!!) har till och med börjat att ställa fram en Nespresso på morgonen.

Jag har inte längre några problem med att dricka kaffe innan ett träningspass och jag kan även ta en kopp tidig kväll utan att bli sömnlös.

Är det bra eller dåligt?

Än så länge har jag dock inte huvudvärk de dagar jag inte dricker kaffe..

Kaffe må vara okej, men Celsius – det dricker jag inte. Fy phan.

hemmagym

Vad behöver man egentligen i ett hemmagym? Den enklare varianten alltså – inte ett helt rum tillägnat träning.

Jag har en yogamatta, en 5 kg medicinboll och en skumrulle (som fungerar både för massage och balans) men funderar på att skaffa en eller två kettlebells.

Tanken är att jag ska kunna köra ett kortare styrkepass med fokus på bål och ben direkt efter ett löppass, det vill säga inget avancerat.

Finns det något annat som kan vara bra att ha hemma?

bild från stadium.se

#slutpåsemestern

I dag är många semestersnurriga kontorsråttor tillbaka på jobbet igen – första dagen av e-post, möten, jobbluncher och projektstarter. Ta det lugnt i början. Ingen mår bättre av att du försöker prestera 110 procent från dag 1.

Kroppen mår inte bra av att det, hjärtat mår inte bra av det, du mår inte bra av det.

Har du möjligt, börja med några kortare dagar eller en halv vecka. Försök att ”leka semester” på lunchen, efter jobbet och till helgen. Passa på så länge vädret är fint med kortare utflykter, picknick med kollegorna (prata inte jobb!), spring till/från jobbet, en cykelsväng på lunchen, en båttur efter jobbet – eller varför inte ett dopp under lunchen?

Jag har förmånen till fyradagarsveckor men kommer ändå att spendera mina luncher så långt det går utomhus. I dag blir det en promenad ute på Djurgården.

…och comeback i cykelsalen för den en av den svenska träningsvärldens bästa instruktörer. Aj, mina sittbensknölar.

Augustinätterna är magiska.

semesterträning

Sara pratar en hel del om kravlös träning i sina podcasts. Träning utan krav på en viss prestation, utan ett visst mål eller syfte.

Detta betyder inte att träningen inte kan vara tuff, utmanande eller ha ett eget syfte i sig. Man tränar helt enkelt inte inför ett lopp, en tävling eller ett annat mål. Träna för tränandets skull.

Den här semestern har jag ägnat mig en hel del (ja okej, mesta träningen) åt just kravlös träning. Ett syfte med passet har funnits men jag har inte tränat mot ett specifikt mål. Vi har morgonjoggat, sprungit trappintervaller i galet hög luftfuktighet, kört snabbdistans eller sprungit varv på varv på en stekhet tartanbana. Ibland med klocka – ibland utan.

Det är precis vad jag har behövt. Vad min rygg och höft har behövt. Vad mitt hjärta har behövt.

Men nu är det dags att skärpa till sig lite. Jag har en vecka kvar på min – hittills helt underbara – semester men det är dags att hitta tillbaka till rutiner, att knåpa ihop ett schema och att sätta mål.

Många pass har vi kört antingen tidig morgon eller sen kväll. Här efter efter ett intervallpass en sen fredag kväll.