ber till vädergudarna

Sitter på jobbet och kikar ut över Östermalms takåsar var femte minut. Ser det inte lite regntungt ut? Var det där en regndroppe? Visst spricker det upp nu? ..och kan inte temperaturen gå en grad upp istället för ner? Jag har bara korta tights med mig.

Gårdagens långpass frös inne av flera anledningar och jag hade tänkt ta igen det idag – om nu regnet håller sig borta.

Annars blir det sedvanlig cykling och yoga på Spårvagnshallarna. Det gäller att ha både A- och B-planer. Uti fall att.

Löpskor eller spinningpjuck? Ja, det får vi se.

trumvirvlar i hårdrockstempo

Jessica påminde sina spinningdeltagare i måndags att inte träna på mjölksyrenivå följande dag – måndagens intervallpass räckte gott och väl. Jag log lite och lovade halvhjärtat (ja, skäms!). Som jag så klart inte höll. Ja, jag vet att det inte är optimalt och ja, jag vet att kroppen behöver vila. Jag vet.

Men.

Tisdagar, torsdagar och söndagar är mina springdagar. No matter what – förutom sjukdom, resa och annat omöjligt som sätter sig mellan. Jag har sprungit femhundringar på löpband sent som attans i vintras både en och annan tisdag – efter styrelsemöten och långa arbetsdagar. De passen har varit bland de bästa och jag har presterat långt efter förväntan. Jag har klivit av bandet och känt mig oövervinnerlig.

Gårdagens förväntan var inte heller så hög och än en gång presterade jag över min egen förväntan. Några kilometer (som uppvärmning) i – för mig – snabb hastighet följt av tjugo überjefliga backintervaller. Tjugo gånger upp och ner för min favorit älska-att-hata-backe. Plus en sista i lugnt tempo ”bara för att”. Pulsen körde trumvirvlar i hårdrockstempo och mjölksyran kokade nästan över (sorry Jessica).

Efter det sprang jag några kilometer längs med en kuperad slinga längs med vår vackra sjö och lät solen värma mitt ansikte. Sommar, är du här nu?

Tack kroppen! Nu känns söndagens besvikelse långt borta.

Magelungen.

Svettig, högröd och trött – men nöjd och glad!

[Pannband: Soc | Tisha: Craft (urgammal modell) | Pulsklocka: Polar | Halsbandet är köpt i Nairobi, Kenya]

skönt flyt

Jag har inne i ett ”flow” just nu – ett skönt träningsflow. Det mesta känns bra, kroppen svarar och jag ser utveckling. Visst stressas jag fortfarande av att se antalet veckor krypa närmare fjortonde juli och tycker att jag borde ha kommit längre i utveckling – men jag känner mig ändå trygg med vetskapen om att så länge jag gör m i t t bästa är det gott nog – för m i g..

Den acceptansen har nog hjälpt mig att hitta flytet, lugnet och tillförsikten till mig själv. Jag springer långt och långsamt, kort och snabbt, tungt och uppför – kroppen svarar och levererar allt efter önskemål. Härligt.

Däremellan cyklas, boxas och yogas det. En skön blandning och ett perfekt komplement till löpträningen. Det enda som eventuellt saknas är styrketräning – men just nu räcker det med träningstimmar per vecka. Skulle jag knöla in något ytterligare i schemat så vore det i så fall ett till yogapass – för min måndagsyoga gör underverk. Speciellt efter söndagslångpass och måndagsspinning – ja, då sitter den som en smäck.

Nu vet jag att det även kommer dalar – men de får komma. Jag är inte rädd. Jag kan fly… f’låt springa.

Skor: Asics DS Trainer 16 | Tights: Nike | Strumpor: Gococo

magiska måndag

Måndagen började segt, med betoning på seeeegt. Hjärnan ville inte riktigt start förrän efter lunch vilket resulterade i att jag fick knappt hälften gjort av vad jag hade önskat. Men så är det ibland. Det kommer nya dagar. Sara säger ”Welcome to today” och jag instämmer.

Däremot slutade måndagen magiskt. Trappstegsintervaller med sköna tjejer på instruktörssadeln och bredvid mig i salen. Två minuters intervaller är ju inte så farligt, men lägger du ihop tre stycken på raken med stegrande intensitet – utan vila – ja, då blir det lite jobbigt. Totalt blir det en enda stegrande intervall på hela sex minuter – men det fattar man ju inte förrän man är klar. Sedan var det bara att göra om det tre gånger. Piece of cake.

Efter cyklingen anslöt sig Nilla och vi äntrade yogasalen. Det var dags att ge lite kärlek till trötta höfter. Tack, precis vad jag behövde.

Kombinationen cykling och yoga är makalös – och SATS Yoga Advanced på måndagar kl 19:00 (Spårvagnshallarna) är allt annat än ”vanlig” SATS Yoga Advanced. Det är kärlek till vår fantastiska kropp, det är omtanke till våra starka muskler och det är respekt för våra leder.

(den ”vanliga” SATS Yoga Adv är säkert jättebra den med, men den är inte magiskmåndagsyoga…)

Ni som har möjligt, passa på och ta en sväng i Kungsträdgården i Stockholm nu när körsbärsblommen blommar. Magiskt det med.

extensiva intervaller

Måndagar betyder numera pulsspinning för en av Sveriges bästa spinninginstruktörer – som numera huserar på SATS Spårvagnshallarna. Så var fallet även i går – trots påsk annandag. Jessica bjöd på en lång uppvärmning följt av sex intervaller; två stycken på fyra minuter, två stycken på tre minuter och de resterande två på två minuter. Den aktiva vilan (på runt 65 ‘% av maxpuls) var halva intervalltiden. Halvvägs in i intervallen skulle vi ha hittat tröskelpuls (någonstans mellan 82 och 87 %) och sedan stanna där intervallen ut.

Allt detta med intervaller och tröskelpuls torde resultera i bättre kondition. Säger de som vet. *ler*

Pulsen skötte sig som den skulle. Jag placerade den exakt där jag ville ha den och kroppen betedde sig exakt som Jessica beskrev under passets gång – men jag svettades knappt? Vafalls? Jag som nästan rinner bort när jag springer?

I dag blir det att upprepa intervallerna, fast på löpbandet (hjälp, veckorna och månaderna passerar!). Jag får väl mäta svettmängden efter och jämföra.

.

 

det där lilla extra

En bra instruktör levererar inte bara ett pass – oavsett om det är spinning, bodycombat eller yoga – utan han/hon förmedlar även en upplevelse. En riktigt bra instruktör kan även ge deltagarna ett mervärde i form av kunskap och ökad medvetenhet om, till exempel, vikten av återhämtning, orsaker bakom mjölksyra, fördelar med tröskelpass eller information om pulsbaserad träning. Det är just det där lilla extra som gör – för mig – den här donnan till en av de där r i k t i g t grymma instruktörerna.

Du får inte bara ett träningspass som är utformat med hjärta, värme och gedigen kunskap du får även själv en liten dos värdefull kunskap.

I går var det dags för extensiva intervaller på SATS Spårvagnshallarna för samma grymma donna. Intervaller på tröskelpuls i 5, 4, 3, 2, respektive 1 minut med halva tiden aktiv vila mellan. Under första intervallen hade jag svårt att få upp pulsen, men sedan släppte det. Fem minuter är lång tid för en tung intervall, därav en femton minuter lång uppvärmning. En tanke bakom allt. Så är hon Jessica.

Sedan hjälpte det ju även till att fina Pernilla, Sara och Ursula körde på cyklarna bredvid mig. Ni rockar tjejer!

 

spinning på spårvagnshallarna

Igår kväll var det premiär för allas vår favoritinstruktör Jessica att äntra spinningsalen på SATS Spårvagnshallarna.

Progressiva 70/20-intervaller brukar få igång mig rejält. Normalt och ä n n u mer med Jessica som ledsagare – men den här gången gick det så där. Jag följde upplägget, placerade pulsen exakt där den skulle vara och fegade inte ur med motståndet. MEN – här kommer det – jag var på tok för ofokuserad för att verkligen komma in i den där f a n t a s t i s k a känslan jag brukar få under Jessicas pass. Om det var alla människor utanför salen som störde (är ju född nyfiken och kan inte låta bli att kolla på folk – är det glasväggar så är det), eller om det var på grund av att musiken ”försvann” ut i luften (cykelsalen är ju både utan tak och dörr) eller bara jag som var allmänt ofokuserad låter jag vara osagt. Jessica gjorde i alla fall det hon skulle.

SATS Spårvagnshallarna är snyggt och jag älskar inredningen och känslan man får när man kliver innanför dörrarna men cykelsalen är verkligen ingen hit. Nu förstår jag att det kanske är så här eftersom det tydligen inte ens var meningen att gymmet skulle ha en cykelsal från första början, men ett tak på cykelsalen borde väl gå att fixa? …och lite sprayfärg på väggarna så att salen blir mindre genomskinlig? Eller?

Läs även vad Annika, Pernilla och Sara tyckte.

the nike blast – dag 2

Såväl lördag som söndag började mina pass först efter tio på förmiddagen, vilket gav mig välbehövlig sovmorgon. Får jag inte sova ordentligt orkar kroppen inte prestera – inte längre än fem minuter i alla fall. Trots detta var kroppen lite seg och stel här och var – benen skrek mest – men humöret var på topp och allt kändes det bra. Jag kände mig redo för att ta mig an dag två av helgens äventyr. Och vilket äventyr det blev. Fem klasser av rörelseglädje, pumpande musik, tunga tramp och hårda slag men även harmoni, lugn och känsla.

Vis av tidigare år hade jag bokat in yoga i både början och slutet av dagen – ett klokt val. Magnus Ringberg ledde oss i en mjukgörande och frigörande Vinyasa yoga. Jag känner mig mer och mer ”hemma” i yoga och kände en helt annan uppskattning nu än vad jag gjort tidigare. Framsteg.

Därefter följde tre rejäla urladdningar. Sh’Bam 7 där även en icke-dansare som jag kan uppskatta att få vara lite het på dansgolvet. Sedan fortsatte jag med Boxing Techniques med Paolo Roberto himself, ett av de pass jag sett fram emot mest och Paolo levererade med besked. Här var det fullt ös från nästan första minut. Slagkombinationer varvades med boxfys och kondition. Jag jobbade ihop med en grymt stark och tekniskt duktig tjej och vet väl inte om hon fick så mycket motstånd, men hon verkade nöjd efteråt.

Den tredje rejäla urladdningen var helgens skånsknorska spinningpass, även det sista spinningpasset för helgen. Så fantastiskt skönt att verkligen pressa ur det sista i benen. Mitt mantra de sista 70/20-intervallerna var ”i dag är jag stark”. Pulsen var lite svår i början att få upp i högre nivåer och sedan hållas stabil, men efter en tredjedel av passet lossnade det och jag kunde placera pulsen exakt där den skulle vara. Nöjd.

Helgen avslutades med ytterligare ett vinyasa yogapass. Här var mina ben rejält trötta och jag kollapsade i barnets position några gånger, men utmanade mig själv med att öppna upp höfterna rejält. Smärtsamt då men något jag är tacksam för en dag senare. Benen är pigga och fräscha och den enda stelheten jag har härstammar från boxen. (ett välriktat tack till Gococos fantastiska kompressionsstrumpor är på sin plats).

På det stora hela är jag nöjd. Vissa saker från lördagen förbättrades till söndagen och både min egen inställning och atmosfären i Globen var högre på söndagen än på lördagen – med resultatet att Globen verkligen kokade när jag klev in där på söndagmorgonen.

Min facebookstatus på söndag morgon: -21 C outside but the The Globe is blazing hot.

Tack för i år.

the nike blast – dag 1

Efter en dusch och en fantastiskt god lasagne – tack älsklingen! – har jag nu landat i soffan. Jag smälter intryck och känslor från den första dagen av ett pulserande grönt Globen.The green giant.

Jag har upplevt flera fantastiska ögonblick, men tar även med mig en del tråkiga upplevelser. Men, mer om det sistnämnda senare. Good news first right?

Morgonens BodyBalance 56 var magisk. Jag älskade nästan alla låtar – utom kanske den något så krävande balansdelen – och kände mig nästan lite bubbligt kär när jag gick ut ur salen. Tack Jessica, Kristin och Katarina. Ni rockade! Functional Moves fick ett snabbt besök av mig då jag var på tok för ofokuserad för att hänga med. Jag var törstig, kissnödig, det var trångt.. ja ni fattar. Nästa pass var tyvärr dagens största passbesvikelse. BodyStrikes beskrev som tuff benträning inspirerad av sparkar från olika kampsporter. I mina öron lät det som himmelriket. Men att stressa igenom halvdana sparkar var inte min grej. Ska det sparkas så ska det göras fullt ut och korrekt.

Efter lite mellanmål/lunch blev jag sugen på att utforska yoga lite mer och hängde på Global Yoga med fantastiska Johanna Andersson. Det vreds, balanserades och sträcktes. Skönt.

Den första dagen avslutade med två grymma pass – tunga intervaller i cykelsalen för Jessica och den nya releasen av BodyCombat 51. Den sistnämnda kramade verkligen musten ur mg men jag ser fram emot när den landar i ett gym nära mig.

Globen var galet snygg i dag. Pulserande, läcker och magisk. Ljud- och ljusshowerna var ”feta”. Dansuppvisningarna var otroliga och eftermiddagsshowen var hänförande. Fantastiska instruktörer och duktig personal.

…men…

Ja så var det där tråkiga då. Förvirringen vad gällde vilken entré man skulle till (synka informationen kanske?), den galna väntetiden att få komma in, den ENDA trappan från golvet i Globen till de andra salarna (är det inte en säkerhetsrisk?), fel skor eftersom den bokade modellen var slut, och golvet i sal 1 (golvet i Globen) som var svajigare än mina knän efter ett cykelpass. Det är inte så värst kul att göra sidekicks när golvet nästan försvinner under fötterna på dig.

Det är ett enormt maskineri att ordna ett gigantiskt event för över två tusen deltagare och ett stort antal instruktörer. Allt förarbete, all planering, att få all personal på rätt ställe vid rätt tid. Ljus, ljus, logistik, instruktörer, roddare.. Ja, jag vet det, och jag kan ha överseende med mycket men skorna stör mig verkligen och jag hoppas att golvet i sal 1 är fixat tills i morgon – och att det finns fler trappor öppna.

Fler bilder kommer när jag tömmer kameran.

trösklar och nässlor

I går körde jag tröskelpass för Pia på Sats Hötorget. Cyklingen har kommit lite i skymundan för löpningen under hösten och jag får väl lov att erkänna att jag hängde med så gott jag kunde – men fick modifiera upplägget något för att inte helt och hållet ramla av sadeln. Inget ont om det. Jag tränar för min egen skull och anpassar således upplägget om jag behöver – men instruktörens upplägg finns där av en anledning och tanken är att ge en helhetsupplevelse.

Efter femtiofem minuter var axlarna ömma (bevis på att jag drar upp dem för mycket i vardagen), benen trötta och jag andfådd. Som det ska vara.

Däremot hade jag fått värmeutslag över bägge låren och runt vänster knä – otäckt, kliande och brännande. Det var bara att packa ihop och åka hem och duscha kallt. Jag kan få nässelutslag/värmeutslag när temperaturen kryper över 30 C och luftfuktigheten är hög (med andra ord inte hemma i Sverige) men aldrig så här efter ett träningspass. Kroppens reaktion på vad? Överhettning, allergi eller..? Märkligt.