fullfartframat.se


Lämna en kommentar

the nike blast – dag 2

Såväl lördag som söndag började mina pass först efter tio på förmiddagen, vilket gav mig välbehövlig sovmorgon. Får jag inte sova ordentligt orkar kroppen inte prestera – inte längre än fem minuter i alla fall. Trots detta var kroppen lite seg och stel här och var – benen skrek mest – men humöret var på topp och allt kändes det bra. Jag kände mig redo för att ta mig an dag två av helgens äventyr. Och vilket äventyr det blev. Fem klasser av rörelseglädje, pumpande musik, tunga tramp och hårda slag men även harmoni, lugn och känsla.

Vis av tidigare år hade jag bokat in yoga i både början och slutet av dagen – ett klokt val. Magnus Ringberg ledde oss i en mjukgörande och frigörande Vinyasa yoga. Jag känner mig mer och mer ”hemma” i yoga och kände en helt annan uppskattning nu än vad jag gjort tidigare. Framsteg.

Därefter följde tre rejäla urladdningar. Sh’Bam 7 där även en icke-dansare som jag kan uppskatta att få vara lite het på dansgolvet. Sedan fortsatte jag med Boxing Techniques med Paolo Roberto himself, ett av de pass jag sett fram emot mest och Paolo levererade med besked. Här var det fullt ös från nästan första minut. Slagkombinationer varvades med boxfys och kondition. Jag jobbade ihop med en grymt stark och tekniskt duktig tjej och vet väl inte om hon fick så mycket motstånd, men hon verkade nöjd efteråt.

Den tredje rejäla urladdningen var helgens skånsknorska spinningpass, även det sista spinningpasset för helgen. Så fantastiskt skönt att verkligen pressa ur det sista i benen. Mitt mantra de sista 70/20-intervallerna var ”i dag är jag stark”. Pulsen var lite svår i början att få upp i högre nivåer och sedan hållas stabil, men efter en tredjedel av passet lossnade det och jag kunde placera pulsen exakt där den skulle vara. Nöjd.

Helgen avslutades med ytterligare ett vinyasa yogapass. Här var mina ben rejält trötta och jag kollapsade i barnets position några gånger, men utmanade mig själv med att öppna upp höfterna rejält. Smärtsamt då men något jag är tacksam för en dag senare. Benen är pigga och fräscha och den enda stelheten jag har härstammar från boxen. (ett välriktat tack till Gococos fantastiska kompressionsstrumpor är på sin plats).

På det stora hela är jag nöjd. Vissa saker från lördagen förbättrades till söndagen och både min egen inställning och atmosfären i Globen var högre på söndagen än på lördagen – med resultatet att Globen verkligen kokade när jag klev in där på söndagmorgonen.

Min facebookstatus på söndag morgon: -21 C outside but the The Globe is blazing hot.

Tack för i år.

Annonser


4 kommentarer

the nike blast – dag 1

Efter en dusch och en fantastiskt god lasagne – tack älsklingen! – har jag nu landat i soffan. Jag smälter intryck och känslor från den första dagen av ett pulserande grönt Globen.The green giant.

Jag har upplevt flera fantastiska ögonblick, men tar även med mig en del tråkiga upplevelser. Men, mer om det sistnämnda senare. Good news first right?

Morgonens BodyBalance 56 var magisk. Jag älskade nästan alla låtar – utom kanske den något så krävande balansdelen – och kände mig nästan lite bubbligt kär när jag gick ut ur salen. Tack Jessica, Kristin och Katarina. Ni rockade! Functional Moves fick ett snabbt besök av mig då jag var på tok för ofokuserad för att hänga med. Jag var törstig, kissnödig, det var trångt.. ja ni fattar. Nästa pass var tyvärr dagens största passbesvikelse. BodyStrikes beskrev som tuff benträning inspirerad av sparkar från olika kampsporter. I mina öron lät det som himmelriket. Men att stressa igenom halvdana sparkar var inte min grej. Ska det sparkas så ska det göras fullt ut och korrekt.

Efter lite mellanmål/lunch blev jag sugen på att utforska yoga lite mer och hängde på Global Yoga med fantastiska Johanna Andersson. Det vreds, balanserades och sträcktes. Skönt.

Den första dagen avslutade med två grymma pass – tunga intervaller i cykelsalen för Jessica och den nya releasen av BodyCombat 51. Den sistnämnda kramade verkligen musten ur mg men jag ser fram emot när den landar i ett gym nära mig.

Globen var galet snygg i dag. Pulserande, läcker och magisk. Ljud- och ljusshowerna var ”feta”. Dansuppvisningarna var otroliga och eftermiddagsshowen var hänförande. Fantastiska instruktörer och duktig personal.

…men…

Ja så var det där tråkiga då. Förvirringen vad gällde vilken entré man skulle till (synka informationen kanske?), den galna väntetiden att få komma in, den ENDA trappan från golvet i Globen till de andra salarna (är det inte en säkerhetsrisk?), fel skor eftersom den bokade modellen var slut, och golvet i sal 1 (golvet i Globen) som var svajigare än mina knän efter ett cykelpass. Det är inte så värst kul att göra sidekicks när golvet nästan försvinner under fötterna på dig.

Det är ett enormt maskineri att ordna ett gigantiskt event för över två tusen deltagare och ett stort antal instruktörer. Allt förarbete, all planering, att få all personal på rätt ställe vid rätt tid. Ljus, ljus, logistik, instruktörer, roddare.. Ja, jag vet det, och jag kan ha överseende med mycket men skorna stör mig verkligen och jag hoppas att golvet i sal 1 är fixat tills i morgon – och att det finns fler trappor öppna.

Fler bilder kommer när jag tömmer kameran.


3 kommentarer

survival of the fittest

Jag inledde lördagsförmiddagen i Casalls butik på Birger Jarlsgatan. Cecilia Duvberg, Fitness Magasine-profil och coach med hälsopsykologi som område delade med sig av sina tankar om inspiration, motivation och frustration. Energiflöden.

Hon berättade om hur vi faktiskt blir både smartare och lyckligare av fysisk aktivitet. …och allt går tillbaka till grottmänniskorna och survival of the fittest. Intressant. Rörelse var överlevnad helt enkelt.

Casall bjöd på lockande rabatter i butiken men även om vårkollektionen var riktigt snygg med sina klara färger och annorlunda snitt så höll jag i slantarna. Nästa stopp på schemat var nämligen Budo&Fitness och (nya) boxhandskar. Prioriteringar.

20120128-221735.jpg

20120128-221815.jpg

20120128-221833.jpg

20120128-221855.jpg

20120128-221916.jpg


Lämna en kommentar

herr, fru och fröken..

Vet ni hur fantastiskt skönt det är att vara igång med träningen igen? I onsdags boxades jag med min partner in crime (iaf när det gäller slagsmål längs den blå tunnelbanelinjen) och även om jag ibland kände av den nu förbipasserade förkylningen så hängde jag med ganska så bra. Om man bortser från de ömkliga uppåtriktade armbågsslagen. Patetiska är ordet som beskriver dem bäst. Sorgligt. Nåja, jag vet vad jag måste förbättra.

Tyvärr kommer vår favoritinstruktör (vad gäller box på SATS) snart att sluta och vi sörjer. Vem ska vi nu slåss med/mot/för? Fördelarna med SATS blir tyvärr färre – men de slår fortfarande andra kedjor med sitt gruppträningsutbud och tillgänglighet.

Igår hälsade jag för övrigt på en av mina gamla goda vänner – Herr Löpband. Vi hade en angenäm stund tillsammans och jag var nöjd med min prestation för dagen när jag klev av bandet för en ordentlig stretch.

Herr Löpband kan dock inte konkurrera med Fröken Skog eller unge Herr Grusväg.

 


Lämna en kommentar

best of the best och allt för mässan

Jag var tveksam från början – både till konventet Best of the Best och till Allt För hälsan-mässan. Tyvärr visade det sig att jag hade rätt. Okay, kanske inte helt rätt. Det fanns tre positiva inslag under lördagen. Det första var BodyCombaten med Leon och Pernilla som verkligen kickade rumpa och jag var så glad att få sparkas och slå lite igen. Jag saknar både combat och box och vet inte riktigt vad som hänt med min träning nu längre. Allt är ett enda vakuum känns det som.

Nåväl, tillbaka till lördagens klasser. Vi fick möjlighet att köra den nya (BC50) releasen och jag älskade varje låt! Mycket box och många sparkar. Min kopp te helt enkelt. Mera sådant tack!

Det andra var Sh’Bam med Annika Sjöö och Fredrik Sjöberg. Alltså, trots att jag dansar hellre än bra och ser stum av beundran på de som svävar så lätt fram över dansgolvet så fann jag mig själv mitt i salen med ett enda stort leende på läpparna – det var så otroligt roligt helt enkelt. Grym musik, fantastiska instruktörer och normalsvåra stegkombinationer. Fyrtiofem minuter Sh’Bam var en enda energikick.

Efter combat, en halv klass med Magdalena Bibik och Sh’Bam var min fot rejält trött på mig dock och jag avstod från den sista planerade klassen Zumba. Synd, för Zumba är kul. Afron som vi kikade på en kort stund verkade spännande den med – så hade foten mått bättre så hade det nog blivit några fler danssteg.

Det tredje var så klart mitt trevliga sällskap som var så snäll och bjöd med mig på kompispris – tusen tack fina Ursula.

Mässan då? Mja, näeh. Visst, det fanns ett antal utställare som verkligen hörde hemma på en hälsomässa, men annars var det en massa krimskrams och krafs som kändes enbart som utfyllnad. Tror inte att jag visar mig där nästa år.

BodyCombat med Leon och Pernilla

BodyCombat med Leon och Pernilla – grymt snabba uppercuts

Magdalena Bibik dansade med känsla

Sh’Bam med Annika och Fredrik

Man kunde rösta om snyggaste Fitness Magasin-omslaget. Gissa vem som fick min röst?

Ja, choklad är hälsa!


2 kommentarer

fight circuit

Onsdag – äntligen är det dags att slåss lite igen. Box är verkligen en fantastisk träningsform. Du tränar styrka, kondition, uthållighet, balans och explossivitet – allt i ett. För mig fungerar det även som en slags terapi då huvudet rensas på negativa tankar eller stress och man får en nystart efter varje pass. Samma känsla jag får efter ett skönt löppass. Härligt med träning som terapi.

Så snart SATS startar en av höstens nyheter kommer jag att hänga på låset. Den 29 augusti börjar nämligen Fight Circuit –  en klass inspirerad av kampsportare och sättet de tränar på. Du utmanas att öva upp snabbhet, spänst, styrka och balans.

Klassen lanseras på utvalda center runt om i landet med start 29 augusti. Kolla in SATS hemsida för mer information.


2 kommentarer

lugnt och fint

Samtidigt som jag fortfarande är hög på endorfiner från ett skönt boxpass så är jag lite fundersam. Fundersam över om jag verkligen kan springa fullt ut under loppen som är inbokade i augusti. Fotleden är fortfarande stel och jag har problem att böja foten framåt för att inte tala om vrida den utåt. Än så länge har det bara gått sju dagar och jag har en sisådär fyra veckor kvar innan Söder ska intas, men tankarna finns fortfarande där. De gnager och pockar på min uppmärksamhet. En uppmärksamhet jag hellre lägger på träningsplanering och semesterplaner.

Nåväl, jag får väl lov att anamma min boxtränares uppmaning – ”lugnt och fint”. Hur nu det ska gå.