sweaty combat

Det här med svett.

Efter gårdagens combat funderade jag och Pernilla på hur olika man svettas under olika pass. Jag svettas mer under spinning än under löpning – till exempel. Är inte det märkligt? Under löpning måste man ju även använda kraft för att förflytta kroppen men under spinning så pinnar ju bara benen på. Jaja, ni fattar..

Combatpasset lämnade oss sjöblöta – trots att jag inte riktigt var på banan hela tiden och grymtade inombords över ”fusk-uppercuts” och ”tönt-krokar”. Har man kört box vill man ju inte fuska med slagen utan göra dem korrekt. Något om är svårt när du ska hinna med två slag, en jabb, två krokar och två knän på tre millisekunder.

Jag har nog en hatkärlek till combat. Grymt kul konditionsträning men frustrerande att fuska i kombinationerna för att hinna med hela sekvensen. Inte bra.

Pernilla var ju grymt rutinerad och kunde alla femtiofem minuter by heart. Hon skuttade på som om hon inte gjort något annat – vilket hon tydligen inte har heller!

Nästan så långt från Combat man kan komma.. en riktig boxklubb.

stockholm AIF boxningsklubb

Det här med att stiga upp tidigt på morgonen för att träna är ju inte direkt min bästa gren. Men för att dra en riktig klyscha: det är ju så skönt efteråt. För det är ju det. Faktiskt.

I morse hade Sara dragit ihop ett gäng mer eller mindre morgonpigga människor för att köra en timme boxning på Stockholm AIF Boxningsklubb. Klubben är från 1920-tal och inrymd i en källarlokal nära S:t Eriksplan. Väggarna är nästan helt tapetserade med tävlingsaffischer, bilder och tidningsurklipp om de där stora namnen inom boxning.

Hela lokalen är som ett enda rekvisitaförråd till Rocky. Lite skitigt, lite nött, så grymt. Så tuff.

Boxning är grymt kul träning för hela kroppen. Du hinner inte tänka på att du är trött utan är fullt fokuserad på vad du gör – både när du slår eller håller i mitsarna. Nej, vi gick faktiskt inte en riktig ringomgång – trodde du det?

Vill ni kolla på bra mycket snyggare bilder så kika in hos Sara. Jag måste bli bättre på att knöla ner systemkameran vid olika event.

funktionell träning

Man blir bra på det man tränar. Logiskt. Just nu är jag bra på att springa rakt fram, sitta på en cykelsadel (ja, inte b a r a sitta då) och kanske slå/sparka lite på ett par mitsar. Däremot är jag inte bra på det mesta som inkluderar balans och styrkeövningar i ett – som exempelvis funktionell träning. Flera muskler arbetar dynamiskt tillsammans och du blir (pinsamt) medveten om dina svagheter och brister – men också styrkor.

I går hade jag möjligheten att testa på genrepet av en av eventklasserna på helgens Workout Åre. Tröttheten i benen av tisdagens backintervaller och tröttheten i hela kroppen efter boxen en timme innan påminde mig dock om att balansen påverkas av så många faktorer.

Efter några dagar med dubbelpass och tuff löpning planerar jag in en vilodag – trots att det är torsdag! I morgon däremot – ja då kommer de där tvåhundringarna jag twittrade om att köra en tidig tisdagsmorgon.

 

 

 

 

 

Pre- och postworkout.

hur tänkte jag nu?

I lördags rev jag och min partner in fight av ett sjuttiofem minuter långt nästan-kräk boxpass som innehöll en massa fysövningar mellan teknikträningen. Någonstans mitt i ett grodhopp insåg jag att jag skulle springa långt dagen efter – hur tänkte jag nu? Söndagen inleddes med en grimas: träningsvärk i rumpa, baksida och framsida lår. Aj. Ryckte lite på axlarna och tänkte att det försvinner väl efter några kilometer löpning.

Jodå, den värsta värken försvann efter en halvtimme ungefär – för att återkomma i förnyad styrka efter dricka- och toapaus vid femton kilometer. Nu var det ju bara en mil kvar. Det ska väl inte vara något problem.

Hum. Jag kom tre (TRE!!) kilometer på stapplande ben och med en allt annat än smickrande vaggande löpning. Jag såg nog inte riktigt klok ut. Ringde besviket älsklingen och sa att jag sitter på tunnelbanan hem. Han sa några kloka och tröstande ord och det kändes lite bättre just då – men besvikelsen sitter fortfarande i. Note to self: Inte träna ben (ben och ben förresten – vi skulle ju bara slåss lite?) innan tänkt långpass. Hur tänkte jag nu?

Jag är fortfarande stel som en pinne och har – i vanlig ordning – bokat in mig på pulsspinning och yoga idag. Hur ska det gå till kan man ju undra. Hur tänkte jag nu – egentligen? Jag jämrar mig bara jag tänker på att stå i en krigare. Ouch.

So far so good. Sedan gick det bara nerför…
[Skor: Asics DS Trainer | Strumpor: Gococo | Tights: Nike]

ge mig mer – och längre!

Mina guldiga dagar fortsätter. Hela helgen har haft guldkant. Inte nog med att jag har varit ledig flera långa dagar (nåja, några timmars jobb under måndagen kan knappast räknas), vårsolen har äntligen kikat fram och jag har fått rasta benen under en riktig sightseeing-tur.

Helgen inleddes på fredag eftermiddag med både ett boxpass och en timme cykling – under det förstnämnda saknade jag fokus och flamsade mest omkring, under det andra var jag fullt koncentrerad på 70/20 respektive 40/20-intervaller. Vilken skillnad det kan vara ibland.

Efter de där några timmarna jobb under måndagen/Valborgsmässoafton passade jag på att inviga vårsolen med ett snorkk de luxe-pass. Jag ville få till ett längre pass så jag funderade ut en rutt som skulle ta mig från Östermalm hem till Stranden – men via Vasastan, Kungsholmen, Södermalm, Marievik, Årsta, Gullmarsplan och Nynäsvägen. Det slutade på strax över två mil, akut vatten- och lakritsstopp (märklig cravings, värmeslag?) i Årsta, vilse/skogslöpning i Marievik/Årstaberg, värmeslag i Rålis, kryssande mellan Systembolagskunder vid Hornstull och snabba fötter-hopp på Västerbron.

Både under kvällen då vi var och kikade på majbrasor men även dagen efter var benen oförskämt pigga (troligen mycket tack vare kompressionsstrumporna) och jag begav mig ut både på promenad och fikapaus längs med Mälaren och en halvtimmes återhämtningsjogg med älsklingen. Vid slutet av joggen började dock vänster knä att protestera och tyckte att det var lite väl onödigt att springa kuperat som återhämtning. Förstår inte riktigt hur jag tänkte där – men det var underbart väder och jag hade fint sällskap. Så.

Nu vill jag bara springa mer och längre. (och få tillbaka fokus under boxpassen – skäms!)

Ja, hur ser din väska ut? All a girl needs. (Nike Free TR Twist, Specialized spinnigskor och boxhandskar)

välkommen och tack

En extra dag att spendera precis hur jag vill! (Nåja, det var ju det där med att jobba då…). Min dag innehöll:

• en behövlig sovmorgon – att vakna till strålande sol och plusgrader var inte heller så dumt
• massor med kattungegos. Vår senaste lilla fyrbenta familjemedlem anlände hem idag. Han är galet söt, mjuk i pälsen, har vassa tänder och en massa klor. Spinner så man knappt hör sig själv tänka och gillar det där med pussar. Välkommen hem Meow – en femton veckor gammal liten bengalkille
• ytterligare gos med vår stora bengalkille som känner sig lite utanför
• kramande av älskling som fick ett positivt besked han väntat på – stolt fru, vän och livskamrat
• positivt besked av banken – vår bolåneränta blev (nästan) som vi önskade
• riktigt bra boxpass (i vanlig ordning)
• tack och farväl av min favorit bland boxinstruktörerna på gymmet. Tack och hoppas att vi ses någon annanstans. Lycka till med det fortsatta instruerandet!

Vad har din dag innehållit? Hur tog du tillvara på den här extra dagen?

kortfattad

Fredagsbox. Sovmorgnar. Hot MOJO. Jazzbrunch på Södra Teatern. Soffhäng. Missemys. Hälsa-på-nyanländ-vovve-fika. Se-ikapp-tv-serier. Ja, där har ni min helg. Kortfattat. Ja och så ska jag ju inte glömma: ilska och ledsamhet över kliande, hettande nässelutslag. Det senare resulterade i antihistamintabletter och kylbalsam – och utebliven mil på löpbandet i söndags. Nu håller jag mig från värme och fysisk ansträngning några dagar. Tjurig och fundersam.

Går på skrattshow och hjärtemiddag istället. Inte så dumt det heller.

the nike blast – dag 2

Såväl lördag som söndag började mina pass först efter tio på förmiddagen, vilket gav mig välbehövlig sovmorgon. Får jag inte sova ordentligt orkar kroppen inte prestera – inte längre än fem minuter i alla fall. Trots detta var kroppen lite seg och stel här och var – benen skrek mest – men humöret var på topp och allt kändes det bra. Jag kände mig redo för att ta mig an dag två av helgens äventyr. Och vilket äventyr det blev. Fem klasser av rörelseglädje, pumpande musik, tunga tramp och hårda slag men även harmoni, lugn och känsla.

Vis av tidigare år hade jag bokat in yoga i både början och slutet av dagen – ett klokt val. Magnus Ringberg ledde oss i en mjukgörande och frigörande Vinyasa yoga. Jag känner mig mer och mer ”hemma” i yoga och kände en helt annan uppskattning nu än vad jag gjort tidigare. Framsteg.

Därefter följde tre rejäla urladdningar. Sh’Bam 7 där även en icke-dansare som jag kan uppskatta att få vara lite het på dansgolvet. Sedan fortsatte jag med Boxing Techniques med Paolo Roberto himself, ett av de pass jag sett fram emot mest och Paolo levererade med besked. Här var det fullt ös från nästan första minut. Slagkombinationer varvades med boxfys och kondition. Jag jobbade ihop med en grymt stark och tekniskt duktig tjej och vet väl inte om hon fick så mycket motstånd, men hon verkade nöjd efteråt.

Den tredje rejäla urladdningen var helgens skånsknorska spinningpass, även det sista spinningpasset för helgen. Så fantastiskt skönt att verkligen pressa ur det sista i benen. Mitt mantra de sista 70/20-intervallerna var ”i dag är jag stark”. Pulsen var lite svår i början att få upp i högre nivåer och sedan hållas stabil, men efter en tredjedel av passet lossnade det och jag kunde placera pulsen exakt där den skulle vara. Nöjd.

Helgen avslutades med ytterligare ett vinyasa yogapass. Här var mina ben rejält trötta och jag kollapsade i barnets position några gånger, men utmanade mig själv med att öppna upp höfterna rejält. Smärtsamt då men något jag är tacksam för en dag senare. Benen är pigga och fräscha och den enda stelheten jag har härstammar från boxen. (ett välriktat tack till Gococos fantastiska kompressionsstrumpor är på sin plats).

På det stora hela är jag nöjd. Vissa saker från lördagen förbättrades till söndagen och både min egen inställning och atmosfären i Globen var högre på söndagen än på lördagen – med resultatet att Globen verkligen kokade när jag klev in där på söndagmorgonen.

Min facebookstatus på söndag morgon: -21 C outside but the The Globe is blazing hot.

Tack för i år.

the nike blast – dag 1

Efter en dusch och en fantastiskt god lasagne – tack älsklingen! – har jag nu landat i soffan. Jag smälter intryck och känslor från den första dagen av ett pulserande grönt Globen.The green giant.

Jag har upplevt flera fantastiska ögonblick, men tar även med mig en del tråkiga upplevelser. Men, mer om det sistnämnda senare. Good news first right?

Morgonens BodyBalance 56 var magisk. Jag älskade nästan alla låtar – utom kanske den något så krävande balansdelen – och kände mig nästan lite bubbligt kär när jag gick ut ur salen. Tack Jessica, Kristin och Katarina. Ni rockade! Functional Moves fick ett snabbt besök av mig då jag var på tok för ofokuserad för att hänga med. Jag var törstig, kissnödig, det var trångt.. ja ni fattar. Nästa pass var tyvärr dagens största passbesvikelse. BodyStrikes beskrev som tuff benträning inspirerad av sparkar från olika kampsporter. I mina öron lät det som himmelriket. Men att stressa igenom halvdana sparkar var inte min grej. Ska det sparkas så ska det göras fullt ut och korrekt.

Efter lite mellanmål/lunch blev jag sugen på att utforska yoga lite mer och hängde på Global Yoga med fantastiska Johanna Andersson. Det vreds, balanserades och sträcktes. Skönt.

Den första dagen avslutade med två grymma pass – tunga intervaller i cykelsalen för Jessica och den nya releasen av BodyCombat 51. Den sistnämnda kramade verkligen musten ur mg men jag ser fram emot när den landar i ett gym nära mig.

Globen var galet snygg i dag. Pulserande, läcker och magisk. Ljud- och ljusshowerna var ”feta”. Dansuppvisningarna var otroliga och eftermiddagsshowen var hänförande. Fantastiska instruktörer och duktig personal.

…men…

Ja så var det där tråkiga då. Förvirringen vad gällde vilken entré man skulle till (synka informationen kanske?), den galna väntetiden att få komma in, den ENDA trappan från golvet i Globen till de andra salarna (är det inte en säkerhetsrisk?), fel skor eftersom den bokade modellen var slut, och golvet i sal 1 (golvet i Globen) som var svajigare än mina knän efter ett cykelpass. Det är inte så värst kul att göra sidekicks när golvet nästan försvinner under fötterna på dig.

Det är ett enormt maskineri att ordna ett gigantiskt event för över två tusen deltagare och ett stort antal instruktörer. Allt förarbete, all planering, att få all personal på rätt ställe vid rätt tid. Ljus, ljus, logistik, instruktörer, roddare.. Ja, jag vet det, och jag kan ha överseende med mycket men skorna stör mig verkligen och jag hoppas att golvet i sal 1 är fixat tills i morgon – och att det finns fler trappor öppna.

Fler bilder kommer när jag tömmer kameran.

survival of the fittest

Jag inledde lördagsförmiddagen i Casalls butik på Birger Jarlsgatan. Cecilia Duvberg, Fitness Magasine-profil och coach med hälsopsykologi som område delade med sig av sina tankar om inspiration, motivation och frustration. Energiflöden.

Hon berättade om hur vi faktiskt blir både smartare och lyckligare av fysisk aktivitet. …och allt går tillbaka till grottmänniskorna och survival of the fittest. Intressant. Rörelse var överlevnad helt enkelt.

Casall bjöd på lockande rabatter i butiken men även om vårkollektionen var riktigt snygg med sina klara färger och annorlunda snitt så höll jag i slantarna. Nästa stopp på schemat var nämligen Budo&Fitness och (nya) boxhandskar. Prioriteringar.