fullfartframat.se


2 kommentarer

surt sa räven..

Jag är så trött på det här. Trött på att vintern aldrig släpper sitt grepp om oss. Trött på att våren ännu inte har kommit. Trött på att IGEN vara förkyld och eländig. Jag snorar och hostar. Febern har släppt sitt grepp om mig men jag håller mig hemma ännu en dag för att inte stressa igång kroppen för tidigt. Som om inte fetförkylningen vore nog – jag har även tandvärk. En visdomstand som bråkar.

Dagarna rinner förbi och jag har ännu inte fått den där kontinuiteten i min löpning som jag borde ha fått. Det där långa loppet närmar sig och om tre månader är det dags. Och här ligger jag liksom. Nåja, inget jag kan eller bör stressa upp mig över. Det blir inte bättre av det. Men surt – det är det!

539235_10151146204079672_2135809851_n


Lämna en kommentar

anyone can be cool..

Efter en helg med träningsglädje, endorfiner, adrenalin, kramar, ”nej-men-hej” och skönt mingel är man (i alla fall jag) full av pepp och motivation inför våren.

Nu kör vi! Skit i snön som vräker ner. Skit i minusgraderna. Strunta i det negativa (om du nu tycker snön är pest det vill säga) och fokusera på hur du bygger upp inför vårskog, grusvägar, skogsstigar, insjöar, öppet hav eller vad de nu kan vara. Det du gör nu – betalar sig senare. Enkelt.

photo(43)


Lämna en kommentar

iskallt ute – värmebölja inne

Alltså, vad är det för fel på våren? Varför har den inte dykt upp än?

Jag höll på att frysa rumpan av mig – lovar! – på väg från Skeppsholmen till Hötorget i går. Inte en särdeles lång sträcka. Det var med stelfrusna ben jag stapplade upp på löpbandet. Tankarna gick till de tappra och GRYMMA löparkrigare jag mötte på vägen. Hatten av för er som springer ute året om.

Efter några kilometer var värmeböljan ett faktum. Herrejestanes vad jag svettades. Hade jag vågat hade jag plockat av mig både tisha och tights. Så varmt hade jag.

Svettas ni mer under träning (inomhus) om ni kommer in kalla utifrån? Jag har aldrig tänkt på att man kanske gör det. Intressant.

photo(266)


2 kommentarer

mitt-i-veckan

Grym vecka – so far.

Trots lågt med energi lyckades jag få till ett hejdundrande intervallpass i går. Jag har fnissat åt turkosa prickar som vinkar till varandra. I dag kokar jag av #BästaBeatrice och lyfter #Öppnabidrag – lika viktiga på sina sätt. Senare i eftermiddag ska jag gå en rond med den här starka bruden. I morgon minglar jag på ett Big Tent-event.

…och senare i veckan rockar vi loss – rejält. Ses vi?

Bra balans.

img_7276.jpg ..inte att glömma: gosa kissekatt.


2 kommentarer

det långa loppet

Sent i lördags kväll insåg jag att det var något som inte stämde. I normala fall hade jag förberett mig inför en si så där fyra timmar på cykelsadeln. Vasaloppsspinning tills förste person passerat mållinjen. I år hade det helt försvunnit ur min tanke men jag tror nog att kroppen tackade mig. Ryggen/höften hade inte gillat det – garanterat. I stället blev det några kilometer på ett trilskande löpband. Vecka 1 av arton är avklarad och jag är nu tre löppass närmare det där långa loppet.

På tal om långt lopp. Danicas vänner har lanserat ett initiativ i samarbete med Funbeat där registrerade kilometrar bidrar till Hjärt- Lungfonden. Vissa delmål öppnar även upp för fina erbjudanden från olika samarbetspartners – Casall, Icebug, Garmin m.fl.

Alla kilometer du springer, går, skidar eller på annat sätt* tar dig framåt räknas. Häng med du också!

danica3

Än så länge är jag på noll kilometer – har precis registrerat mig.

*) Danica Pension uppmuntrar självklart till all typ av träning men vi har varit tvungna och begränsa antal aktiviteter i Det långa loppet till löpning, gång, rullstol, längdskidåkning och skridsko (med samtliga tillägg som t ex intervall, distans etc.), med en övre gräns på 50 kilometer och 5 timmar per dag och person.


Lämna en kommentar

dagsformen

Hördu dagsformen. Vi borde ta ett snack.

I söndags och tisdags sprang jag samma (nåja, en lika lång) sträcka. Söndagens sträcka var inte särskilt tung utan flöt på ganska så bra, men i tisdags var allt bara jobbigt, tungt, segt, ömt och motigt. Jag fick slita för att ta mig i mål.

Vad gick fel? …och varför? Jag hade sovit bra, ätit vettigt och fyllt på tillräckligt med vätska. Men ändå så tyckte du att det var en bra dag att sk*ta i att dyka upp på jobbet? Så kan vi ju inte ha det heller. Nu ser du till att infinna dig på plats – pigg och fräsch – nästa gång jag behöver dig. Förstått?

photo(27)


2 kommentarer

one step at a time…

Nu är det 18 veckor kvar till det här. Jag kommer att berätta mer om insamlingen lite längre fram men vill bara säga att tjejerna bakom det hela är grymma!

Under januari – februari fokuserade jag mest på att hitta tillbaka till orken att träna. Jobbade med trilskande muskler och trötta höfter. Nu kommer jag sakta att bygga på träningen igen. S a k t a. Lite längre löppass, lite snabbare intervaller, lite tyngre backar och fram för allt – mer styrka. Den här stackars kroppen behöver bli stark för att orka med. Ingen tung styrketräning väntas – snarare förebyggande. Jag filar på ett träningsschema som löper arton veckor.

Utgångspunkten är marathon.se:s halvamaraprogram – men modifierat för att fungera för mig. Lite lättare i början och flera intervallpass utbytta mot backpass i slutet. Långpassen kommer också att förpassas (i positiv bemärkelse) till terräng i stället för asfalt.

Tror det blir bra det här.

cropped-photo2171.jpg