fullfartframat.se

maratonfunderingar

4 kommentarer

Vårens marathonschema har fungerat riktigt bra – med ett undantag: långpassen. Intervaller, backträning och snabbdistans har jag betat av och bockat för men jag har fått till allt för få pass runt tjugofem kilometer och uppåt. Nu känner jag mig stressad och osäker på hur kroppen kommer att reagera runt trettio – fyrtio kilometer.Det är en massa kilometer och man (jag) har då varit ute länge. Hur kommer min kropp att reagera och kommer pannbenet att hålla?

Gårdagens korta långpass på sexton kilometer fick mig missmodig och besviken – det var tungt och segt. Rent ut sagt USCHligt! De som kan och vet påstår att det brukar vara så här och att det är en del av formkurvan inför långlopp – de har säkert rätt. Jag vet inte. Jag har inte gjort det här tidigare så jag har verkligen ingen aning. Litar på de som har varit med förr.

Det jag vet är att jag vill få till två längre pass innan jag slår i bromsen inför fjortonde juli. Till det kommer ytterligare något backpass (Jubileumsmaran är kuperad…) och några snabba korta pass – bara för att det är kul att springa fort. Även om jag inte orkar så långt.

Pretty in pink: bästa löparstrumporna från Gococo – inte utan mina strumpor.

Annonser

4 thoughts on “maratonfunderingar

  1. Heja, heja. Det hör till att det känns lite dåligt nu. Det är nog mycket nerver också!

  2. Kan inte svara på din fråga (heller) men håller tummarna för att det är så.
    Det kommer säkerligen att gå kanonbra! 🙂

  3. Tack snälla ni! 🙂

  4. Pingback: tröskelpass | fullfartframat.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s