Ni vet hur jag gnäller över löpband och den tristess det innebär? Hur jag suckar och svär och längtar till skogen? Tisdagens kortdistanspass var dock – äntligen – ett undantag. Det tuffade på och både kilometer och minuter försvann i ett vackert pärlband – och jag stirrande inte mig blint på de röda siffrorna. Halleluja!
Hoppas att det inte var ett undantag utan ett startskott på en ny fas. Vi säger så, eller hur? Eller så kanske det hängde på färgen helt enkelt?
Happy face (tisha från Midnattsloppet 2011, tights från Craft och hörlurar från Sennheiser – släng dina skruttiga iPhone-lurar och köp riktiga grejer. Så värt!).
Happy socks. (Gococo – deras fantastiska kompressionsstrumpor
finns nu i min signaturfärg!)
Happy (duck)feet. Kvack. Kvack.
Hihi! Säkert färgen….
Bra jobbat!
Ååhh.. snygg färg på stödisarna!!!!
Suzan: Jaaa!!! Älska knallorange kompressionstrumpor. Gococo så klart! Vad annars.