Efter jobb och vanligt hemmafix, och strax innan sovdags, kände älsklingen och jag att vi behövde röra på benen lite. Ingen var särskilt pigg på att springa – båda med trötta ben – men en kvällspromenad vore ju inte fel. Det var magiskt vackert ute. M a g i s k t.
Älskade sommarnätter.
Tyvärr tog jag inte med mig finkameran med mig ut – så ni får hålla till godo med mobilbilder. Men de är inte dumma de heller.
Det räckte med en halvtimme tuff cirkelträning i Rålis för att jag skulle bli lagom kaputt. Lägg sedan till gassande sol, bästa Mårten och Malin Nylén – aka Team Nylén – och PETTER som live DJ och lunchen var phanimej p e r f e k t. Förutom att det tog slut då – hade ju kunnat legat kvar i gräset hur länge som helst efteråt.
Valio hade bjudit in ett gäng till tuff cirkelträning – Strength Up by Valio. Vi körde tio olika stationer med sprinter, snakerope, armhävningar, sprint uppför trappa och en massa annat som jag redan nu har glömt bort – allt under tiden PETTER mixade grym musik. Två varv, och 30-45 sek på varje station, gav en intensiv halvtimme.
Man behöver verkligen inte lägga ner en förfärlig massa tid på träning. En halvtimme med tuffa intervaller räcker gott och väl. Mixa kondition och styrka och se till att få med så många muskelgrupper som möjligt och du har en riktig genomkörare.
Tack Valio – ser redan fram emot nästa gång! …och tack till mina grymma lagkamrater Helena, Terese och Camilla. Ni rockar!
Starka Karin som jag äntligen fick hälsa på ordentligt! 
Vi hade även besök av Biggest Loser-viinnarna. Simon, Jose, Emma. Vilka krigare. Så imponerad. (bjuder på min kräftröda uppsyn)
Kommer ni ihåg att jag lovade mig själv mer stretch?
Det har faktiskt gått riktigt bra. Jag har stretchat och rullat på min rulle från Casall.Allt är dock inte registrerat på FunBeat.
Men.
I dag firade jag fredag med en lunchklass BodyBalance. Den här releasen är magisk och jag älskar den – ja, till och med balanslåten är okej.
Men.
Jag var så g a l e t stel i höft och ländrygg. Rörelser som jag annars (innan hela vinterns problem började) inte haft problem med över huvud taget var rejält knepiga och motsträviga nu. Himmel. Så här kan vi inte ha det.
När vintern började släppa sitt grepp. Magiskt ljus.
Jag är här. Bara lite busy. Rejält busy egentligen. Ni vet, livet.
Förra veckan spenderade jag i Lissabon med jobbet men hann faktiskt (för en gångs skull) med två dagar semester på plats. Två löprundor hann jag också med – kommer att skriva lite mer om det senare.
Igår blev det backintervaller. Alltså, backintervaller måste ju vara löparens gudagåva? Skitjobbiga, men effektiva och – det ger resultat! Igår letade jag upp en lagom lång backe där jag kunde köra tre distanser i stegrande hastighet.
Tre gånger nittio sekunder, 3 * 60s och 3 * 30s. Tanken var att man skulle vara lika trött energimässigt efter trettio som efter sextio och nittio.
Jag kan ju inte sluta med ojämnt antal intervaller så jag var ju tvungen att dundra hela vägen upp en sista gång. Återhämtningsjoggen hem gick långsamt. *host*
Bild från Lissabon BES Run Challenge – ett milslopp jag ramlade rakt i. Kul!
I dag fyller den här tjejen år.
Även om jag skäller på henne med jämna mellanrum att tagga ner träningen lite – att kroppen behöver återhämtning och tid för vila – och fnissar lite åt hennes hängivenhet till crossfit så måste jag ändå hylla henne för en fantastisk viktresa, orubblig beslutsamhet, smittande positiva syn på det mesta och en jäklaranamma attityd.
Grattis på födelsedagen vännen.
”Eh, jaha? Ska j a g göra det där? Jamen, okej då.”
Jag ligger så galet långt efter i mitt löpschema inför det där långa loppet att jag inte ens orkar bry mig. Nu fokuserar jag mest på a t t jag springer.
I går gav jag mig ut på en tur som jag inte visste något om – förutom just a t t jag skulle springa. Ingen planerad rutt, inget tidsmål eller annan plan. Ingen klocka – men RunKeeper-appen på i telefonen.
Resultatet blev fem mycket varierande kilometer – jag sprang några trappintervaller, körde fartlek på en raksträcka med lyktstolpar och kutade några backintervaller mot slutet av rundan. Jag sprang på plan asfalt och på kuperad motionsslinga, längs strandpromenad och i gångtunnlar under Nynäsvägen – varierat!
Hela tiden jag var ute duggade det lätt och jag stornjöt av grönskan (det är ju så grönt att det nästan gör ont i ögonen) och att det snart är sommar.
Några halvtaskig och småsuddiga gröna bilder – lite darrhänt tydligen. 
Syns det att katterna använder mig som rundningsmärke när de får kattfnatt och jagar varandra genom hela lägenheten?
Tights och skor: Nike | Strumpor: Gococo
På vår balkong växer det rabarber. Ja, alltså – det växer rabarber i en stor hörnkruka. Trots att vi missköter stackaren under vintern och allt som oftast glömmer att ge den skydd under den kalla säsongen så ger den oss gott om rabarber under sommaren. Vi har redan skördat en omgång som blev smulpaj. 
Låt inte stammen bli för tjock innan du skördar – den blir lätt träig och smaklös då. Jag lät skivad rabarber ”puttra” i lite råsocker och smör (riktigt smör!) innan jag hällde över den i en pajform. På botten i pajformen låg det skivade äpplen. Rabarber/äppleblandningen fick sedan ett täcke av smuldeg. Smuldegen görs enkelt med smält smör, socker och mjöl. Tror jag hade 75 gr smält smör, 1 dl socker och 1,5 dl mjöl till en mindre pajform – men testa dig fram! Pajen fick sedan stå i ugnen på 200 C till ”skalet” fått färg – cirka 20 minuter.
Ät med glass eller godaste vaniljfluffet!
