terapeutisk löpning

Efter en helt fantastisk dag i solen, stack älsklingen och jag iväg till vårt närmsta stora friluftsområde – Ågesta. Tanken var ett varv på någon av slingorna och sedan skulle jag fortsätta – springande – hem medan älsklingen rastade racerbilen. Slingan i Ågesta innehöll några få, men rejäla, backar som sög bra i benen och fick upp flåset på ansträngd nivå. En kort men tuff tur. Efter målgång och att ha vinkat av älsklingen vände jag så hemåt.

I mitt huvud formade sig en plan redan efter de första hemvändande löpstegen – inte ta ”korta” vägen hem på fyra kilometer, utan springa hem runt sjön. Sjön är alltså Magelungen och sträckan hem skulle i så fall bli runt milen. Jag var nöjd med mitt val och livet kändes helt fantastiskt när jag tuffade på. Pratade med katter som satt mitt på vägen, sprang i kapp med en kanin (om jag vann? pffft…), söp in vårens alla dofter, kisade mot solen och glittrande vågskvalp, lyssnade på ekande hammarslag och funderade på verkligen allt och ingenting. En magisk vår/försommarkväll. Vem behöver betala för terapi när det finns löpning i vårgrön natur?

[jaja, det är bra att det finns professionella terapeuter - det säger jag inget emot.]

Solnedgång över Magelungen. Magiskt.

colour me up

Älska färg! Gococo har verkligen lyckats med färgerna på sina populära strumpor (senaste tillskottet är deras tuggummirosa kompressionsstrumpor) och nu satsar de även på färgglada t-shirts och tröjor. Är det inte vansinnig vill-ha-varning på dessa så vet inte jag. Älskar lila!

skönt flyt

Jag har inne i ett ”flow” just nu – ett skönt träningsflow. Det mesta känns bra, kroppen svarar och jag ser utveckling. Visst stressas jag fortfarande av att se antalet veckor krypa närmare fjortonde juli och tycker att jag borde ha kommit längre i utveckling – men jag känner mig ändå trygg med vetskapen om att så länge jag gör m i t t bästa är det gott nog – för m i g..

Den acceptansen har nog hjälpt mig att hitta flytet, lugnet och tillförsikten till mig själv. Jag springer långt och långsamt, kort och snabbt, tungt och uppför – kroppen svarar och levererar allt efter önskemål. Härligt.

Däremellan cyklas, boxas och yogas det. En skön blandning och ett perfekt komplement till löpträningen. Det enda som eventuellt saknas är styrketräning – men just nu räcker det med träningstimmar per vecka. Skulle jag knöla in något ytterligare i schemat så vore det i så fall ett till yogapass – för min måndagsyoga gör underverk. Speciellt efter söndagslångpass och måndagsspinning – ja, då sitter den som en smäck.

Nu vet jag att det även kommer dalar – men de får komma. Jag är inte rädd. Jag kan fly… f’låt springa.

Skor: Asics DS Trainer 16 | Tights: Nike | Strumpor: Gococo

turist?

Jag försöker trappa upp mina längre löppass så sakteliga så att jag har hyfsat många mil i benen innan det är dags för maran i juli. I söndags var det dags (det är det i och för sig v a r j e söndag) för en ny tvåmilare. Nästa söndag borde jag få till en tjugofemkilometrare för att sedan komma upp till trettio och trettiofem innan det är dags för fyrtiotvå i juli. Herregud, fyrtiotvå?

Jag är lite lätt rastlös av mig och tröttnar snabbt på olika rundor vilket betyder att jag försöker hitta en ny runda för a l l a längre pass. Jag vill ju se saker längs vägen också – eftersom jag inte fräser på i några fyra-minuters kilometer kan jag lika gärna njuta av omgivningarna. Eller i alla fall så gott det går.

I går passerade jag en hel drös av Stockholms södra förorter – Farsta strand – Sköndal – Skarpnäck – Enskededalen – Dalen – Gamla Enskede – Svedmyra/Stureby – Bandhagen – Hökarängen – Farsta strand. Någonstans mellan Svedmyra och Bandhagen började jag fundera var tusan jag egentligen var någonstans men jag tuffade på vidare åt det håll som kändes rätt och när jag passerade Örbyleden visste jag att jag i alla fall var på väg åt rätt håll. Alltid något! Hem hittar man alltid på ett eller annat sätt.

Inte nog med att jag får motion när jag springer så här – jag får även se en massa av stan som jag annars kanske inte skulle. Förutom en massa cyklister, en och annan joggar/löpare och (tyvärr) en hel del lösspringande hundar så kikade jag på små fina hus med underbara trädgårdar, barn som leker alldeles obekymrat, äldre par som går i armkrok och ler mot varandra, underbara grönskande parker eller mindre skogsområden som dyker upp mitt i ingenstans, bortglömda villakvarter där tiden stått stilla, nya flerfamiljshus med spännande arkitektur..

Ett ypperligt sätt att turista i sitt eget närområde!

På väg hem igen efter nästan två mil. Var inte så sugen på att springa hela vägen till Nynäshamn då – men någon dag så kanske?

backintervaller

Jag gillar att springa intervaller. De är jobbiga, svettiga, flåsiga och behöver nödvändigtvis inte vara särskilt korta – men de är roliga! Och de ger resultat. Har du ont om tid men vill få till ett bra löppass – spring intervaller!

Idag stod det backintervaller på schemat. Tolv snabba, korta – men jobbiga – turer upp och ner för en av mina absoluta hatbackar. Hatbacke att möta på under en vanlig löprunda, men nu var det bara kul. Låter jag lite galen? Ja, kanske.

Men intervaller är kul! Så. Det. Så. Eller hur! Jo, kom igen nu. Lite kul i alla fall.

Hjärtat slog som en pistong, benen var stumma och vägen hem kändes lång men efter en dusch kände jag mig redo att göra om det igen. Roliga saker vill man ju göra om och om igen.

älskade vårkväll

ge mig mer – och längre!

Mina guldiga dagar fortsätter. Hela helgen har haft guldkant. Inte nog med att jag har varit ledig flera långa dagar (nåja, några timmars jobb under måndagen kan knappast räknas), vårsolen har äntligen kikat fram och jag har fått rasta benen under en riktig sightseeing-tur.

Helgen inleddes på fredag eftermiddag med både ett boxpass och en timme cykling – under det förstnämnda saknade jag fokus och flamsade mest omkring, under det andra var jag fullt koncentrerad på 70/20 respektive 40/20-intervaller. Vilken skillnad det kan vara ibland.

Efter de där några timmarna jobb under måndagen/Valborgsmässoafton passade jag på att inviga vårsolen med ett snorkk de luxe-pass. Jag ville få till ett längre pass så jag funderade ut en rutt som skulle ta mig från Östermalm hem till Stranden – men via Vasastan, Kungsholmen, Södermalm, Marievik, Årsta, Gullmarsplan och Nynäsvägen. Det slutade på strax över två mil, akut vatten- och lakritsstopp (märklig cravings, värmeslag?) i Årsta, vilse/skogslöpning i Marievik/Årstaberg, värmeslag i Rålis, kryssande mellan Systembolagskunder vid Hornstull och snabba fötter-hopp på Västerbron.

Både under kvällen då vi var och kikade på majbrasor men även dagen efter var benen oförskämt pigga (troligen mycket tack vare kompressionsstrumporna) och jag begav mig ut både på promenad och fikapaus längs med Mälaren och en halvtimmes återhämtningsjogg med älsklingen. Vid slutet av joggen började dock vänster knä att protestera och tyckte att det var lite väl onödigt att springa kuperat som återhämtning. Förstår inte riktigt hur jag tänkte där – men det var underbart väder och jag hade fint sällskap. Så.

Nu vill jag bara springa mer och längre. (och få tillbaka fokus under boxpassen – skäms!)

Ja, hur ser din väska ut? All a girl needs. (Nike Free TR Twist, Specialized spinnigskor och boxhandskar)